Aftonbladet – 25 augusti 1859, sida 3

Spionen höjde på axlarna och log. SXimenes misstar sig sällan, sade generalen och steg upp från bordet; jag har satt hans trohet på prof hundra gånger; härvidlag kan jag gå i borgen för sanningen af hvart enda ord han yttrat. Det är mer än... Och soldaten ? afbröt Harry, som kände sig ingenting mindre än öfvertygad. Han hitkom förliden natt, svarade Zumalacarregui. Kunna vi få ge honom? Ja.n Hvar är han ? I galgen, -bvartill jag genast dömde honom,, svarade chefen, Den uslingen bekände allt och erbjöd sig, om jag ville spara hans lumpna Jif, att blifva en förrädare .mot dem, som skickat honom i detta kinkiga ärende. Men jag ville ej lyssna till hans anbud. Jag kan aldrig hafva förtroende till.en man; tillade-han med någon. häftighet, -.som -binder sig genom en lågsinnad haändling. Jag boppas i alla fall att vi skola befria edra vänner utan hans bjelp. Jag har redan gifvit mina order: vid midnatten anfalla vi Lecaros. Edra vänner sitta fångnai det gamla moriska tornet i midten af fängelset. Lefva de, skola vi befria dem — äro de dödade, så skola de blifva hämnade.s , Men såvida deras fångvaktare fått befallning att mörda dem, invände Harold Tracy, som hört förfärliga berättelser om christinog grymheter, så fruktar jag att dettatillämnade anfall ;blott skall påskynda deras sorgliga öde. Jag är rik, tillade;han, och vill .gerna be-. tala hvilken lösen Rodil kan fordra. Detta skulle gagna till intets, anmärkte carlistchefen. Budbäraren, som frambure ert anbud, skulle: blott utsätta sig för en säker död. Den fara, ni antyder, har icke undgått mint uppmärksamhet, och jag Kar tagit de enda