Aftonbladet – 23 augusti 1859, sida 2

statsrevisorerna skola granska, ovukorligen borde dessförinnan vara af kammarrätten granskade; men ehuru kammarrätten också vanligen medhinner att till de numera årligen sammanträdande stätsrevisionerna öfverlenina lera verks räkenskaper granskade, lärer det vara omöjligt, utan en högst betydlig tillökning i kammarrättens personal, att kunna granska alla verks räkenskaper innan de till ist derpå sammanträdande statsrevision skola öf rer!emrnas. u Hvad :som emellertid gör att man just nu in mera måste beklaga, att statsrevisionerna rlorat siu kraft och betydelse är, att den vision, som nu sammanträdt, har ett högst betydligt vidsträcktare fält för sin verksamhet än någon revision tillförene. Sålunda skola herrar statsrevisorer granska de vidlyftiga räkenskaperna för statens jernvägsbygger — räkenskaper, hvilka nu omfatta vida örre summor än någonsin förr. Men icke sog härmed. Statsrevisionen afser äfven banko och riksgäldsverken. Det har ofta på sednare tider af sakkunnige män blifvit antydt, till och med ådagalagt, att dessa verk tarfva en tidsenlig reorganisation. Om nu statsrevisionen skulle öfverlemna runstyckskritiken åt mmarrätten och i stället söka fullständigt idagalägga bristerna eller förtjensterna uti len nuvarande organisationen af stats-, bankooch riksgäldsverken — månne icke detta skulle vara i hög grad nyttigt och förvärfva statsrevisorerna välförtjent loford? Men obestridligt är att värdet och beskaffenheten samt hela riktningen af en statsrevisions verksamhet i högst väsentlig mån beror på ordförandens egenskaper, erfarenhet och lämpbighet till platsen. Såsom bekant är, skall den vara ordförande : statsrevisionen, som ibland de af adeln utsedda revisorerna innehar det högsta numret på riddarhuset. Af dem, som adeln under loppet af sista riksdag sjelf utsedde till statsrevisorer, hafva flera afsagt sig förtroendet — en åtgärd, -som förr var nästan exempellös. Vi tro visst icke att bland dessa, som förelragit att njuta af landtlifvets behag i stället r mödorna i en statsrevision, fanns någon nda, som åt revisionen :skulle gifvit mera kraft eller större relief; men märkligt är det dock huru benägna det första ståndets ledanöter äro att afhålla sig från alla sådana bestyr, som ieke gouteras på högsta ott. Ge-I aom de nu ånyo skedda revisorsafsägelserna nom adeln har emellertid riddarhusdi ektionen nödgats anställa åtskilliga kompletteringsval. Dessa ha dock icke slagit bättre ut, än att en ung grefve A. L. Hamilton kommer att utöfva det vigtiga kallet såsom ordförande i revisionen. Den ädle grefven har hittills ört ett ganska obemärkt lif, icke låtit höra af sig ens på riksdagarne, och att dömma deraf att ban i Posttidningen tituleras blott såsom grefve, lärer han väl icke vara eller varit i statens tjenst anställd. Det är således helt -nkelt den omständigheten, att den ädle grefven är den ende bland statsrevisorerna som innehar grefvetiteln, som förskaftat honom iran att fungera såsom ordförande. Om åter. såsom ofta yrkats, både i afseende på stänlernas utskott och statsrevisioner, samtliga ledamöterna egde rätt att inom sig välja sin :rdförande, så äro vi fullt förvissade om att, för att hålla oss vid nu pågående statsrevision, grefve A. L. Hamilton icke skulle kommit i fråga till ordförande latsen, just för än både förklarliga och ursäktliga obekantskap med allmänna ärenden och sin föllkomoerfarenhet uti allt det, som åligger ordnden i en statgrevision. Emellertid har letta förtroende ofta varit ett kraftigt medel till framtida lycka, och möjligen har riddarhusdirektionen med sitt val nu fallit på em nära anförvandt till hr ecklesiastikministern, just på det att den unge grefven må komma i tillfälle att göra sig ett namn och ned ens mtaga en framstående position. Detta kan också beqvämligen låta sig göra för ordföranden i en statsrevision nu för tiden. Ju nindre bråkigt revisionen aflöper. desto större rörtjenst tillfaller ordföranden; ju mera de : rängare revisorernas verksamhet paralyseras, desto fördelaktigare dager framträder ordörandens habilitet,. Också vilja vi minnas, att då frikerre J; OC. Akerhjelm utnämndes ill landshöfding i Örebro, framhölls sedernera såsom hans största förtjenst, att han .med mycken habilitet fungerat såsom ordörande vid ett par statsrevisioner. Det är visst ieke helt och hållet omöjligt tt, trots den förvända riktning statsrevisioerna på sednare tider fått, den nu pågående revisionen kan komma att förete ganska pisanta momevter. Bland ledamöterna finnas itskilliga med både skarpsinnighet och ett kutiigt mod. Men frågdn är på tv Ika aflelningar dessa män placeras, ty det är icke möjligt — derutikommer just habiliteten, tt visa sig — att de kraftfullaste ledamöterna placeras just på de afdelningar, der ingen kraft ch ingen skarpsinnighet kan utvecklas. Slutligen anse vi oss böra anmärka det egna örhållandet, att både sekreteraren i statskonvoret, hr B. Johansson, och sekreteraren i rikssäldskontoret, hr C.G. Stuart, äro antagna ill sckretefare i statsrevisionen. Begge innehafva dock ordinafie tjenster med god aflöning (sekreterarens i riksgäldskontoret årliga ukomster anses vara dubbelt större än sekrecerarens i statskontoret), begge äro fullt uppnera af sina ordinarie befattningar och begge sillhöra verk, hvilkas åtgärder afrevisorerna skola granskas. Men förhållandet lärer vara att revisionen, och särdeles ordföranden, skulle vara redlös, om icke just dessa begge, sedan gammalt i statsrevisionernas maskineri fullt hemmastadda män vore att anlita. Mången påstår, att utan den förre skulle ingen skaplig berättelse kunna uppsättas, och utan den sednares habilitet seglatsen mellan Scylla och Charybdis blifva ganska äfventyrlig. ARTIST Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: EK. Vv har för staden Kongelf den 30 Juli