Aftonbladet – 23 augusti 1859, sida 2

It, att kunna astadkomma ett förslag på kanlidater, som kunde påräkna sympatier från nåjoriteten, hade man vid de föregående, mera enskilta sammanträdena inom kretsen ej veat uppställa några bestämda kandidater för lenna krets, utan trött afgörandet böra öfveremnas åt en större församling, till hvilken fritt tillträde lemnats för anhängare af alla meningar, hvilka der hade tillfälle att med hvarandra mäta sin styrka. Då talaren derefter uppmanade de tillstädeskorone att utse någon person att leda öfverläggningarne, anmbdades hr Hjerta allmänt ätt fungera såsom ordförande. Hr Hjerta, som åtog sig detta uppdrag, redogjorde till en början för hvad som förelupit vid sednaste sammanträdet inom kretsen. Man hade kommit öfverens att då icke anställa något profval eller att slutligen bestämma sig för några vissa kandidater; men vid tillfället hade varit ifrågasatte grosshandlarne Schwan och Rinman, fabrikören Hesselgren och expeditionssekreteraren Lars Lbven. I afseende å den förstnämnde hade man nemligen numeranågon anledning-antaga, att de hinder, som för någon fid sedan gjort honom tveksam att antaga kandidaturen, icke vidare förefunnos. Vidare hade man öfverenskommit att förfråga sig hos de trennesistnämnde, huruvida de kunde vara benägna att åtaga sig riksdagsmannauppdraget. Resultatet af dessa förfrågningar var, att hr Rinman hade gifvit tillkänna, att han i anseende till allmänna uppdrag, med hvilka han redan vore beklädd, och i anseende till trägna enskilta göromål icke eftersträfvade riksdagsmannakallet, men att han, om majoriteten af de röstegande inom tredje valkretsen fölle -med sitt val på honom, icke ville undandraga sig förtröendet: Hr Hesselgren hade förklarat sig för närvarande ej kunna lemna något svar på den framställda frågan. Med hr ZLoven, hvilken var från staden frånvarande, hade några meddelanden icke kunnat ega rum. Efter denna redogörelse för hvad som hittills blifvit åtgjordt, uppmanade ordföranden de närvarande att gifva tillkänna de kandidater, som den ene eller andre tilläfventyrs ytterligare kunde hafva attföreslå, samt det sätt, bvarpå man lämpligast borde söka utröna, hvilka bland de sålunda föreslagne, kring sig förenade de flesta anhängarne. Hofrättsrådet Pfefer begärde nu ordet och redogjorde för det sammanträde, som i lördags egt rum inom kretsen, samt anhöll att få såsom kandidater uppgifva de båda personer, som der erhållit de flesta rösterna, nemligen advokatfiskalen Rydqvist och professor Wilander. Öfverste Hazelius förklarade sig hafva infunnit sig under förutsättning af några ögonblicks välvillig uppmärksamhet för hvad han bade att andraga. Enligt hvad hr Pfeffer redan nämnt, hade vid en sammankomst i lördags, de flesta rösterna förenat sig om hrr Rydqvist och Wilander såsom kändidater för tredje kretsen. Talaren anhöll att få yttra några ord om den ene af dessa, hvilken sannolikt icke vore så känd af valmännen som den andre, hvilken är industriidkare. Då det största antalet af dem, som ega att i valen till borgareståndet deltaga, äro bandlande eller handtverkare, så vore det naturligt att de helst valde män utur sin egen krets, men tal. hade föreställt sig, att det skulle höra till deras liberalitet att inrymma någon eller några platser åt de nytillkomne fåtaligare valmanskategorierna, under förutsättning likväl att de personer, som kunde komma i fråga, vore utrustade med de egenskaper, att de deraf gjorde sig förtjenta. Detta vore i särdeles hög grad förhållandet med hr Rydqvist. Förutom de till vanlig embetsmannabildning hörande Kunskaper, hade han med förkärlek egnat sig åt studier och forskningar, som hafva afseende på de närande yrkena, åtstudier i statsekonomiska, fänansiella och statistiska ämnen, och han har . alla dessa grenar af vetande utgifvit -skrifter. Genom sin befattning i kommerskollegium har han haft tillfälle inhemta kännedom om hvad som rörer tullagstiftningen och näringarne; genom resor i främmande länder har han utvidgat sina insigter i dessa ämnen; han har varit ledamot af flera komiteer, såsom t. ex. den första jernvägskomiten, hvars betänkande utmärkte sig framför alla dylika, som sednare tillkommit, genom sättet att utreda frågorna; af skjutskomiten och af komiten för utredande af grunderna för städernas beskattning, hvilket sistnämnde uppdrag gifvit honom anledning till forskningar angående de borgerliga yrkenas uppkomst och förkofran. Han skulle derföre blifva borgareståndet nyttig, och nyttigare otvifvelaktigt än mången vältänkande, men ej så kunnig borgare. Såväl genom sitt lynnne öch sin karakter som genom sin ställning såsom oafsättlig embetsman vore han dessutom fullkomligt sjelfständig samt egde en lycklig parlamentarisk förmåga och en god -penna, och förenade han, jemte dessa utmärkta representantegerskaper, äfven den att vara vän af reformer af genomgripande natur, till följd hvaraf allt tal. föreslog honom att komma i de röstberättigades åtanka vid det blifvande valet. Tål. slöt med att förklara, att det skulle vara intressant att höra hvad man kunde hafva att invända mot hr R:s representantegenskaper. Öfverste Ståhl var öfvertygad att man ön. skade välja de utmärktaste personer man kunde finna för att vid riksdagen representera hufvudstaden, och hat trodde dertöre att få skulle kunna finnas, på hvilka man hellre borde falla med sitt val än på hr Rydqvist. Då tal. länge känt hans vidsträckta kurskaper, hans kännedom om hvad som rörer handel, näringar, statistik och bankväsende, så trodde han att män svårligen skulle kunna uppställa någon kahdidat med mer utmärkta representaiitegenskaper än hr Rydqvist, och tal. förenade sig derför i allo med hvad br Hazelius yttrat. Hr Schwan hade med särdeles intresse afhört de båda talarnes rekommendationer för hr Ryvdavist. och isynnerhet den förste tala