Aftonbladet – 22 augusti 1859, sida 2

ofvannämnda samtal egt rum, för att hemta en butelj af sitt bästa vin. Liksom de flesta af sitt slägte, var det icke ofta som hangaf sina kunder en så oförfalskad vara. Hvar är Oufray? fortfor talaren, så snart han och kommissarien blifvit allena. Han reste från Bayonne till Fontarbie så snart underrättelse kom om fångens flykt från Bordeaux. Det finns icke en carlist af någon betydenhet, som han icke känner, så att om äfven rymmaren lyckas komma öfver gränsen, skall han säkert der falla i händerna på christinos och... Och blifva skjuten, sade kuriren lugnt. Så lyda örderna, sade embetsmannen, hvars förtroende till sin nye bekante syntes obegränsadt. Jag är ledsen att han icke är tillstädes,, anmärkte Leon. Jag hade behöft honom; men Clement kan vara mig till samma gagn. Skicka honom till mig. I qväll? Ja, vi resa i dagningen. Men är ni fullkomligt säker på Clements trohet? frågade chefen för polisen i Bajonne. Jag har onder den senare tiden haft anledning att misstänka honom för att stå i någon förbindelse med carlisterna. Möjligen med smugglare, svarade den gamle mannen; men ingenting mera. Värden kom nu tillbaka med vinet. Främlingen drack endast ett glas, och under förevändning af den tidiga afresan följande morgon gick han tillbaka till sitt rum, sedan han förnyat sin tillsägelse att Clement skulle infinna sig Hos honom. . Under aftonens lopp infann sig den sistnämnde personen — en välväxt, rörlig man, omkring trettiofem år gammal — på hotellet, hade ett kort samtal med den föregifne kuriren och aflägsnade sig derefter åter, hvar