Aftonbladet – 20 augusti 1859, sida 2

mm Mm mm giltig för konversationen, men den invigde kunde se att ett bemligt meddelande hela tiden egde rum mellan honom och husets värdinna. Hur underligt hjertat är, anmärkte Harold de Tracy till den sköna, unga flickan. Hvem kunde hafva föreställt sig, då jag kom till Paris för några veckor sedan, att jag skulle lemna det med så mycken saknad? Hoppet att få besöka Späånien är icke hälften så lockande sedan jag blifvit en habitug i Hötel de Rohan. Säg mig om ni har något uppdrag till Spanien åt mig? Jag har verkligen det, svarade hon, och det skall fordras stor klokhet i att utföra det, och god smak dessutom. Jag kan verkligen icke lofva någondera delen, sade den unge mannen leende och tviflade ej ett ögonblick, att uppdraget rörde mantillas, eller 1 åhända några af dessa utsökt fina solfjädrar eller spetsslöjor, för hvilka Spanien är ryktbart; men jag vill göra mitt bästa. Och mod, tillade Marie, i det hon lät sina mörka ögon hvila på honom med ett eget uttryck. Jag vill icke bedraga er. Det skulle vara mer än ovärdigt att löna den vänskap och det deltagande. ni bevisat mig med ett svek. Den tjenst jag har att bedja er om är farlig, men hedrande. Jag upprepar det ännu en gång: icke fri för fara. Jag hoppas säkert;; anmärste Harold allvarsamt, att mademoiselle de Trouville icke gör mig den orättvisanatt tro, det denna senare betänklighet kan bafva något inflytande öfver mig. Menp, tillade han leende; jag bönfaller att få veta hvari denna högst far1 ga tjenst kan bestå? Nå väll det är att återföra en gammal trogen tjenare, som Orleanska styrelsen hålJer i fångenskap, till sin herre, en mycket