Aftonbladet – 20 augusti 1859, sida 2

in, af gös i Kristianstads län, af sik i Kalmar län, f gädda i Upsala län och af ruda och sutare i Malnöhus län. Friherre Cederström anser bristen på kickliga och öfvade biträden, som -kunde qvarstanna å de ställen; der man inrättat större kläckningsantaler, vara ett af de största hindren för den articiela fiskafvelns framgång, enär mängden af de stälon, dit friherre Cederström reqvireras, icke tillåter ionom att på något ställe qvarstanna så länge som r behöfligt för fullständigt utförande af kläckningsperationen samt ynglets vård öch tppfödande. Förslaget till ny konkurslag: Efter Tidning för Wenersborgs Stad och Län aeddela vi ett sammandrag afdet betänkande; om utsedde komiterade uppgjort, i. förening ned förslag till ny konkurslag. Hvad man framför allt anmärkt såsom felaktigt i 4 gällande konkurslag är: att den icke tillfredsstäl er de två förnämsta fordringar man gör sig på en ådan lag, hvilka äro: 1:o att konkursen må öppnas rätt tid, d, v. s. hvarken för tidigt eller för sent, ch i sammanhang härmed, att sådana hemliga eller ner, och mindre svikliga aftal motverkas, hvarigeom, med afseende på den förestående konkursen, gendom afhändes -massan eller -förfång annorledes illskyndas densamma; 2:0 att konkursen må hastigt ;chmed. minsta möjliga tidsutdrägt och omkostnader itredas. Hvad den första fordringen angår är det uppenbart utt, om lagen ej bereder fordringsegare tillfälle att senast försätta en på obestånd kommen gäldenär i konkurstillstånd, så skynda de borgenärer, hvilka unna på ett eller annat sätt tilltvinga sig liqvid eler säkerhet för sina fordringar, att begagna sig deraf, ikasom frestelsen för gäldenären uppstår att gynna en eller annan vän, på öfriga -borgenärers bekostnad, eller till:och med att-.undansnilla några tillgånvar för framtida behof. Erfarenheten har tyvärr alltför ofta visat exempel på sådana tillställningar. Det är således af vigt att då insolvens och deraf följande tillopp af borgenärer (concursus) faktiskt iäträdt, konkurstillståndet de jure jemväl bör inträda, hyarigenom alla borgenärer bekomma sin lagliga rätt. I detta afseende har komitån till nu gällande stadganden om de vilkor, under hvilka gäldenär må förpligtas afträda sina tillgångar, föreslagit åtskilliga tillägg: 1:o då svårighet ofta uppstår att bevisa det gäldenär rymt, har föreslagits, då gäldenär veterligen ur riket farit eller hållit sig undan, utan attför sig hafva ställt ombud, som rätt för honom gör, el ler qvarleninat egendom motsvarande skulden, -och han förgäfves af. rättens betjent blifvit sökt med stämning, kan rätten sätta hans egendom under säker vård, och genom offentlig kungörelse förelägga honom två månaders tid att inställa sig; i ännat fall öfverlemnas egendom. . 2:o då genom de så kallade lösöreköpen en skuldsatt vanligen undandöljer sina sista tillgångar, har, der alla eller största delen deraf blifvit genom sådant :köp-föryttrade, sådant förklarats vara konkursanledning, likasom der han 3:0 -på annat sätt svikligen afhänder sig eller undanskaffar sina tillgångar, eller 4:o varit i tre veckor bysatt. Slutligen har föreslagits 5:o att hvarje köprhan, som i 8 dagars tid har inställt sina inbetalningar eller icke inom åtta dagar efter det han genom notarius publicus blifvit uppfordrad att betala vexel eller annan klar, ostridig och förfallen skuld, densamma betalt, kan försättas i konkurs. Med afseende å nödvändigheten för affärsmän att iakttaga punktlighet vid liqvider, och vigten att, med afseende å mängden af deras fordringsegare, af hvilka en stordel ofta är frånvarande, skydda dessas rätt, har detta stadgande föreslagits, hemtadt från de fiesta andra länders konkurslagar, hvilkadikväl inskrånkt tiden till 3 dagar från betalvingarnes instfllande. Detta har emellertid, med afseende å våra förhållanden, synts komiterade vara alltför kort, hvatföre de. utsträckt tiden till åtta dagar. Detoaktadt torde stadgändet vid första påseende synas strängt, men skall utan tvifvel, i början med varsamhet tillämpadt, småningom införa punktlighet vid liqvider äfven i vårt land. Men i det lagen sålunda tryggar borgenärerna genom vissheten att lika rätt vederfares alla, bör den tillbakakasta hvarje försök af en borgenär att på de öfriges bekostnadtilltvingå sig förmåner. At detta af vår hittills gällande konkurslag alldeles förbisedda ämne har komiten egnat särdeles uppmärksamhet, i det den stadgat; att vissa af gäldenären inom en bestämd kort tid före konkursens utbrott ingångna aftal af den beskaffenhet, att medkontrabenten måst aniagas hafva insett obeståndet, t. ex. gåfva, försäljring till vanpris m. m, kunna på åkäran åf borgeuvärerva återgå, emot det att medkontrahenten äterfår hvad han utgifvit. Likaså kunna pantsättningar, gjorda inom en viss kort tid före konkursens början, återgå, äfvensom utmätningar; gjorda nyss före könkursen. Denna del af förslaget är af synnerlig vigt, då man bör hoppas attiföljd deraf den kapplöpning skall upphöra; som åf borgenärer änställes för att utplundra ett bo, om hvars insolvens rykte uppstått, och hvarigenom för aflägsnare borgenärer intet blir öfver. : Skyndsamhet i konkursbehbandlingen ock boets utrednidg är hvad komiterade synas hafva väsendtligen afsett. Då, enligt nu gällande konkurslag, utfärdas proklama för borgenärerna att om sex månader anmäla sina fördringar, vid äfventyr att eljest hafva förlorat all talan i saken, så skola, enligt förslaget, borgenärerna sammankallas om två månader eller i undantägsfall högst fyra, för att rådslå om förvältningen och realiseringen, eller besluta om möjligt ackordsanbud, men de ateblifna förlora ej sin fordran, blott rättigheten att deltaga i de utdelningar, som kunna ske förr äd de anmält sig. Härgenom förekommes den halfåriga dvala, hvari ett konkursmål nu vanligen befinner sig. Borgenärerna måste genast anmäla sig, och ackord eller realisering kan snärt företagas. Då en konkurs endast är en liqvidationsåtgärd, men icke, i andra fall än der tvist uppstår, bör blifva domstolsfråga; har det stadgandet föreslagits, att bevakningshandlingarne väl böra inlemnas till rätter i staden eller domaren på landet, men granskningen och godkännandet öfverlåtas åt borgenärernay till hvilka håndlingarne utlemnas, hvarefter blott de punkter, om hvilka förening ej kan ske, öfverlemnas till domstolens afgörande. Härigenom blir möjligt att i en mindre konkurs, der ej tvistigheter tppstå, hela saken kan vara afgjord om två månader, hvarefter realisering och utdelning genast kan ske, hvaremot, enligt nu gällande lag, inställelsedagen först inträffar om sex månader, hvarefter domen, som ofta eädast består i ett uppräknande af de anmälda fordringarne, låter vänta på sig i åratal.