Aftonbladet – 20 augusti 1859, sida 2

genting mera. Hurudana mina personliga sympatier än må vara, så skall jag likväl aldrig uppoffra mina skyldigheter som embetsman för dem. Derom äro vi fullkomligt öfvertygade,, anmärkte båda hans vänner. Lord Charles lemnade dem snart derefter, sedan han lofvat att äta frukost med dem följande dag. Skall jag säga er, sade Harold till grefven, att jag misstänker, oaktadt mitt förtroende till Marie de Trouville, att det ligger någonting annat i den affär, hon uppdragit åt oss, än hvad som synes? Det är min öfvertygelse att ni visste af denna begäran innan den framställdes. Ja, jag gjorde det, svarade spanioren utan tvekan. Och ni ogillade den? Nej. Hvarföre yttrade ni den icke sjelf? frågade de båda unga männen. l j Helt enkelt derföte att det skulle hafva smärtat mig att få ett afslag. Detta var dock visserligen icke min endå bevekelsegrund, Ehuru hertiginnan de Rohan och hennes systerdotter talade sanning, då de förklarade att den person, som de önskade att ni skulle beskydda och bistå på resan från Frankrike till Spanieh, är en tjenare, så sade de er dock icke allt, ty de kunde icke göra det; Der jag skänker min vänskap, får emellertid icke ens skuggan af ett tvifvel finnas, hvarken på min uppriktighet eller mina bevekelsegrunder; derföre förblef jag tyst och lemnade saken i andras händer. Ni önskar således äfven att denne man skall undkomma ? Ja, på det högsta. Harold och Harry försäkrade honom att all