Frågan om medicinska undervisningens ordnande inom riket, (Slut från gårdagsbladet.) Komiterade anse intetdera af de trenne nu bestående medicinska läroverken vara så fullständigt, att det kan lemna fullt utbildade läkare, i brist af tillräckliga lärarekrafter samt materiella resurser och hjelpmedel. I komiterades betänkande visas, att ökandet af lärareplatsernas antal med 2 nya professioner och 4 nya adjunkturer är ett oundgängligt vilkor, om Lunds medicinska läroverk. skall kunna åtaga sig att uppfostra ens ett jemförelsevis ringa antal elever och gifva dem en visserligen sjelfständig, men dock icke god och ändamälsenlig undervisning. Utom kostnaderna för de 6 nya lärareplatserna, skulle erfordras extra statsanslåg för lasarettets sättande i fullt skick. — För att sätta medicinska fakulteten i Upsala i stånd att meddela en, i alla fall aldrig nutidens fordringar motsvarande, medicinsk undervisning, erfordras ytterligare en profession och en adjunktur, att öfverläkaren på hospitalet för sinnessjuka sättes i samma ställning till fakulteten som en adjunkt intager, samt att antalet sängar på nosocomium och lasarettet ökas från 97 till 150. — Vid båda universiteterna saknas ständig och rik tillgång på material för anatomiska dissektioner och rättsmedicinska undersökningar. — Carolinska institutets ojemförligt vidsträcktare och mera mångfaldiga kliniker, det vida rikare material för praktiska studier i anatomi och rättsmedicin, som hufvudstadens talrika befolkning erbjuder till begagnande, samt slutligen dess större lärareantal och deimed följande större fördelning af disciplinerna sätta deremot detta: läroverk i stånd att meddela vida fullständigare och mångsidigare medicinsk undervisning än någondera af fakulteteterna. Om ytterligare tilläggas en profession i fysiologi och eni psykiatri samt klinik i sistnämnde vetenskapsgren inrättas, hvartill det nybygda hospitalet för sinnessjuke i Stockholm med lätthet låter använda sig, kan en, om ock icke alldeles fullständig, så dock ganska nöjaktig undervisning vid institutet uppehållas. Vi anföra vidare ur komitens betänkande ordagrannt: Att ett land, så ringa befolkadt som Sverge, eger tre fullständiga medicinska läroverk, torde äfven med skäl kunna anses som mindre väl betänkt, då t. ex. Frankrike, med 10 gånger så stor befolkning och vida rikare resurser, ej har. behof af flera. Det förefaller äfven orimligt att för det.jemförelsevis ringa antalet medicine studiosi i vårt land — antagligen icke öfver 200 — underhålla tre sjelfständiga läroverk. Statens kostnader i och för medicinska undervisningen skulle icke obetydligt förökas för att sätta läroverken i stånd att meddela en någorlunda fullständig undervisning, utan att dock, som ofvan blifvit visadt, ändamålet annat än 1 ofullkomlig mån vunnes. Så blefve t. ex. det oundgängligen erforderliga lärareantalet, äfven efter den allra måttligaste beräkningsgrund, ökadt till 41 från 30, som det nu utgör. Om det redan nu visat sig vara omöjligt att hålla vissa lärareplatser, särdeles vid universiteternas medicinska fakulteter, stindigt besatta, så skulle detta 4 ännu högre mån blifva händelsen, om lärareplatsernas antal så betydligt skulle ökas. Men utom förökad och ändamålslöst använd kostnad, skulle denna plans utförande gifva anledning till äfven ahdra olägenheter. Universiteternas medicinska fakulteter skulle aldrig kunna, äfven med bästa vilja, bringa sin undervisning i jembredd med den, som meddelades af Stockholms medicinska läroverk med begagnande så väl af talrikare lärarekrafter, som Ock af de rikare och mera mångfaldiga materiella hjelpmedel, som erbjuda sig i hufvudstaden. Utom det att vissa kliniker i universitetsstäderna omöjligen kunna inrättas, så medföra hufvudstadens ojemförligt större sjukhus mera fördel för sådana kliniker, som på alla tre orterna kunna organiseras. Fördelen ligger icke deri, att ett stort sjukhus tillåter att till undervisning begagna. ett större antal all i och för sig, ty det är icke sjelfva massan af rall, som för undervisningen utgör det hufvudsakliga; den består fastmera deri, att så välsjukdomsformeraa blifva mera omvexlande, som äfven mera tillfälle rbjuder sig att studera de sär kilta sjukdomarnes, i hvarje fall olika, finare modifikationer, samt att sjuokhuscts storlek medgifver utgallring af de lämpiigaste fallen för det kliniska behofvet. Då således rakulteternas lärare såge, att deras sträfvanden icke kröntes med önskad framgång; och detta af orsaker, som det icke stode i deras makt att undanrödja, kan lätt inträffa, att medvetandet om den mindre gagneligheten af deras verksamhet nedslår den friska lust och förlamar det varma intresse, som en lärare måste hafva och hysa för undervisningen, om den skall blifva lefvande och kraftig. Men äfven om lä