Aftonbladet – 18 augusti 1859, sida 3

Ni finner den riktig? anmärkte Helsman. Alldeles rätt,, svarade bofven, i det han släppte spaden och gick några steg tillbaka. pOch god. natt nu, kapten Helsman, eller rättare sagdt: god morgon. Håll ni ertlöfte angående hyran för min stuga, så skall jag hålla munnen på mig. Hvad er afsigt beträffar: att vilja betala mig vid hemkomsten, så förlåter jag er den. I ert ställe trur jag nog att jag skulle tänkt på samma vis, så inte har jag något ondt i sinnet emot er för det. Huru, ni kan väl icke tra att jag haft. några onda afsigter? sade Bet Amos mördare. Häns medbrottsling uppgaf en låg hvissling, svängde sig om på klacken och gick raskt sin väg. Hvilket fördömdt ödel tänkte Helsman, i det han stirrade efter honom, att hafva försatt mig i en sådan uslings våld. Han har mig alldeles i sina händer. England är icke längre säkert för mig. Jag måste lägga hafvet emellan oss. Jag har blifvit svag och obeslutsam. Den tid har varit, då jag skulle krossat hans hufvud på stället; men jag saknar kraft — jag saknar kraft. Han tog spaden, steg upp i vagnen och for hem för att bemäktiga sig några papper och artiklar af värde, som han ansåg nödvändiga för sin resa; sedan detta var gjordt, tillslöt han väl alla dörrar oeh begaf sig just i dagningen till London. Efter ett långt samtal med sir Jobn Sellem och hans juridiska biträden, herrar Wigget och Tyc, fortsatte den brottslige mannen samma dag sin resa tills Belgien. Frankrike vögade han ej åer besöka; grefven af Lilinis hotelser hade ännu icke förlorat sitt intryck. Han hade ingen önskan att åter komma i beröring med spanioren. Tidigt samma mor. a son instälde sig Kit och Charley hos närmaste magistratsperson och afåfvof en berättelse om de hemlighetsfulla förhållanden, bvarunder de befriat fångarne i Ödlehus. JIngendera af de unga flickorna sjelfva kunde infinna sig; den ena var sjuk af