Aftonbladet – 17 augusti 1859, sida 2

gär förut; jag är mera van att klättra än du och .-skall stanna fiere qvar tilldess du: är på taket för att hålla repet spilndt. ; Hade han sagt: föratt -bindra fången att byta om mening, skulle han hafva kommit sänningen närmare. Men ehuru ung talären var, hade han dock något diplomatiskt i sitt sinne. Inom nägra minuter var Kelf uppe: på taket, och Watson följde skyndsamt efter. Väl uppkommen, lossade gossen hastigt snöret och lät det falla ned igenom fönstret. Se så, Jemp, hviskade han, nu är återvägen stängd. Kits unga bundsförvandt måste af naturen. bafva xarit ett snille, ty vi hafva läst om en mäktig härförare i forntiden, som gjorde ungefär på samma vis, då han uppbrände den flotta, som fört honom och hans armå till ett fiendtligt land, och lemnade den således intet annat val än att segra eller dö. Det: alternativ, som repets nedfällande lemnade Jem, var icke alldeles så allvarsamt; det innefattade att stanna hela natten på stalltaket eller följa sin vän; han valde visligen det sednare. Ehuru deras vägvisare ej varit borta mer än en half timma, föreföll det Kit och hans följeslagare som om det varit åtminstone dubdelt denna tid, och den förre såg otåligt på sin klocka. Ära Om han dröjer fem minuter till, sade han, så måste jag sjelf stiga upp på taket och se hvad som uppehåller honom. Skulle någonting ondt hafva händt honom, , skall jag aldrig kunna förlåta mig det. Jag vet icke hvad ondt kunnat hända honomp, tröstade hans vän. Vi sågo ju sjelfva, huru kaptenen lemnade huset, och någon olyckshändelse är föga att befara, så väl som ynglingen är bekant med-stället, och så klok än är.