Aftonbladet – 17 augusti 1859, sida 2

nålhus som fången gifvit. honom. Vid åsynen af denna välbekanta gåfva uppgaf Nancys älskare ett rop af: glädje. Det var icke längre: något tvifvel.— miss Cheerly och den: unga sömmerskan -vorö de personer som höllos inneslutna vidÖdehus emot sin vilja, och han beslöt att icke-lemna stället förrän han lyckats befria dem. Dexskola-blifva frian, utropade han, om jag också-skulle rifva-ned deras fängelse till grunden. Hvad demåtte hafva lidit! Charley, tillade han, jag var ena. narr som inte följde ditt råd, Hade vi haft med-oss ett dussin kamrater från dockan, så skulle allt motstånd varit förgäfves.n sTänk ej på det numera,, svarade hans följeslagare, vi måste hjelpa.:oss så godt vi kunna, dem förutans:: Jag: känner mitt. mod fördubbladt, sedan jag vet-att vi hafva både lag och. rätt på vår sida; Men är du fullkomligt säker, tillade han; att intet misstag kan ega rämv Misstag! upprepade. Kit; har jag icke sjelf gjort nålhuset? Det var min första gåfva till Nancy — skulle hon hafva skiljt sig derifrån under andra förhållanden? Nej, inte om hon saknat: brödl; ,Tala icke så högt, hviskade gossen Watson och pekade framåt ängen, hvarpå två personer med hastiga steg nalkades huset. Den ene var kaptenen, den andre zigenaren Jack. AG Vid åsynen af sin -herre återkom all Kelfs fruktar, och han slöt sig tätt intill sina nya vänner. RN SENS Det var. ett lyckligt förhållande;-att de samtalande ännu stodo qvar.i den djupa skugga som granarns. kastade, på vägen. Annars skulle de lätt-blifvitsigenkända 1-månskenet. -Ar denne dir herre? frågade Kit. ;Jan, svarade -fånen rysande. :