Aftonbladet – 16 augusti 1859, sida 3

set; han gick fram åt skogssnåret, der vi togo trastboet i våras. Är du säker — riktigt säker på det? frågade Kelf. Jagy alldeles, svarade den förre, och vore han äfven bär, så skulle han icke kunna!göra dig något ondt. Kommer du ihåg den der herrn, som lemnade dig en näsduk, att gifva åt de göda fruarne, som du alltid talar om? Ja, ja; det mins Jem mycket väl. Han står dernere med en vän, fortfor den djerfve ynglingen. De skola icke tillåta någon att Misshandla dig. Skall jag komma ned ? e : ; Fången gaf darrande sitt bifall dertill. Försigtigt borttagande fönstret, fästade James ena ändan af ett starkt snöre, som han, medfört, vid fönsterposten och halade sig ned på sjömansmaner till sin halfkloka vän, skakade hjertligt hans hand och sökte på allt sätt att trösta honom och ingifva honom: mod. Hans mening var att förmå honom följa sig; men det fordrades en ganska lång tid, innan han ens kunde förmå den stackars ynglingen att höra på hans förslag, så stor var hans fruktan för kaptenens Det är bara din rädsla som hindrar dig, Jemp, sadehan. Kommer du inte ihåg när din herre förföljde mig här, rundt. omkring hela gården, hur jag smög mig;bakom träden, tilldess jag kom ett bra stycke ifrån honom, och då tog till fötter, så-att han bara såg hur dammet rykte efter mig, Jag stod inte stilla som du, jag, och väntade som en tok på att. han skulle komma och slå mig. Da kan springa lika raskt som jag. Ja, ja, mumlade fånen obeslutsam, Jem kan springa.n , Gå då ut härifrån och spring nu, fortfor hans rådgifvare. Du är stark — villig att arbeta — och kan nog förtjena ditt bröd hvar som helst. : ) Och aldrig se de goda fruarne mer,, anmärkte Kelf med sorgsen röst. i; pe (Forts. följer.)