Aftonbladet – 16 augusti 1859, sida 2

rummet, för att anordna en bädd åt Charley, som hon icke beräknat skulle stanna. Jag är ledsen att du är så trött, sade Kit till James. Jag är icke trötto, sade gossen och tittade på honomj liksom förvånad öfver hans enfald. Nåväl, sömnig då.n ; Inte sömnig -heller,, svarade hans unga bundsförvandtse; det är bara ett knep, för att icke oroa min mor. Vi få ej låta henne veta att jag går till Ödehus, för att spana efter Kelf. Hon skulle inte få någon ro, det kan ni lita på — stället är så illa ansedt. Men är du icke rädd sjelf? Nej, inte detminsta! utropade James. Jag skall taga med mig min fars värja, som hänger i mitt rum. Kaptenen kan inte taga fast mig, och kunde han det äfven, så skulle det ej löna mödan att göra mig något ondt. Då min mor somnat, kan jag. hoppa, ut genom fenstret och gå samma väg. tillbaka igen, utan att hon vet någonting. ; Jag kan ej tillåta att du bedrar hennen, sade Kit, hvars stränga begrepp om rätt och orätt upprördes vid tanken att vara delaktig i ett bedrägeri af ett barn mot dess mor. Hon får aldrig veta det, menade gossen. Gud vet det, svarade den unga mannen. Jag föredrar derföre att säga din mor hela saken och bedja om hennes tillåtelse. Viskall följa med dig. Ynglingen var ingenting mindre än belåten med dessa anordningar — han skulle hafva vida föredragit planen med fenstret. Hans nya vän hade emedlertid förvärfvat alltför stort inflytande. öfver. honom, att han skulle. velat göra några invändningar.! Då husmodren återkom, upplyste hennes hyresgäst henne, .såmycket nödigt var, om skälet till hans vistande i Charlton och bad om hennes tillstånd för James att yara honom och Charley följaktig under deras försök att genomtränga det hemlighetsfulla förhållandet med .de båda fruntimmer, som fånen beständigt talade om. Så väl jag kunde behöfva James,, sade