Aftonbladet – 16 augusti 1859, sida 2

en så skenbar önskan att få sofva, att både hans .mor och de båda unga männen läto bedraga sig deraf. Det är bäst att du går till hvila, ,James, sade den förra. Du har sprungit omkring, lekt oeh gjort odygd hela dagen — har icke en gång varit hemma: till; middagen — säkert är du trött. Nej, det är jag visst inten, svarade ynglingen och låtsade just bemöda sig att se vaken ut. Modren betraktade honom med ett sorgset uttryck och hennes ögon fylldes. af tårar. James hoppade i ögonblicket upp från-stolen, slog sina armar kring hennes hals och kysste henne många gånger. Jag har inte gjort något ondt, moder,, utropade han, nej, i sanning, jag har det ej. Du skulle få veta allt. Jag har bara varit ute för att möta vår nya hyresgäst. Om jag leker hela dagen, är det emedan jag icke.har någonting att göra; det är bättre att leka än stjäla. Jag är i alla fall ärlig., tillade han med en. viss stolthet. Derom är jag öfvertygadv, sade Kit; lita på mrs Watson, att det är mera godt än ondt 108 honom, men sysslolöshet är en svår frestelse, och jag och min vän hafva mycket tänkt på att skaffa honom -arbetei dockorna. Hör bara! utropade gossen glad. Nu får jag arbeta ändål Vi veta alla, huru af hela sitt hjerta en mor lyssnar till beröm öfver sitt barn, huru trofast hon älskar, huru till det yttersta hon boppas, slösande på denne son allt hvad kärleken har .renast, omsorgen ömmast, långt sedan dbras föremål har upphört att göra sig värdt både hennes tankar och omvårdnad; hvarken frånvaro, likgiltighet tller ens:brottet kan utplåna. denna känsla. Liksom murgrönan lindar sig kring ruinen, så sluter sig äfven en moders kärlek allt, fastare till brottets, dårskapens eller olyckans offer som hela verlden vänder sig bort ifrån, med afsky: eller liknöjdhet. Qvinnan log genom sina tårar och leninade