Aftonbladet – 16 augusti 1859, sida 2

Om jag vetat det, sade Kit, så hadejag väl icke frågat dig. Nåväl, sade den förre, kanske tyckte han ej så särdeles om att ni gaf Kelf den der näsduken åt de. goda fruarne, som han alltid talar om; kanhända gjorde det honom svartsjuk. Har han icke skickat bort honom, tillade han och blef hastigt allvarsam (ty en ny tanke hade fallit honom in) så har han gjort något ännu värre. Värre! upprepade den unge mannen. Ja, stängt in honomn, fortfor ynglingen, Soch nu, då jag tänker närmare på saken, kommer jag ihåg att han bar en korg ihanden, då han gick in istallet. Jag såg ganska tydligt en buteljhals sticka ut genom locket — Jem sofver på höskullen. Ack hvilken narr jag var, som inte tänkte på det förut; men jag, skall nog taga reda på saken; vänta bara tills det blir mörkt. Jag har för närvarande intet annat parti att taga,, sade Kit, suckande, till sin följeslagare.Hade jag det minsta prof att mina misstankar äro grundade, skulle jag genast vända mig till närmaste magistratsperson. Sökte jag skaffa mig inträde i huset, skulle det endast göra kaptenen, som James kallar honom, mera vaksam. Jag måste vara tålig och på min vakt. Jag skall stanna qvar öfver natten och hjelpa dig vakan, sade Charley; vi skola sätta in hästen någonstädes i byn, och kärran kunna vi gerna låta stå; intet ondt kan hända deny och i morgon bittida resa vi tillbaka på den till dockorna., Sedan detta beslut blifvit fattadt fortsatte de vägen till mrs Watsons hem och funno tået redan i ordning. i Föga kunde Kit ana, medan han deltog aftonmåltiden, att miss Cheerly och Nancy togo sin i sällskap med Bet Amos, såsom vi i föregående kapitel beskrifvit och då det rysliga brottet genom försynens godhet omintetgjordes. Då natten nalkades och det blef mörkt, gäspade gossen, sträckte på sig och låtsade