Aftonbladet – 16 augusti 1859, sida 2

hvilka icke samvetets röst stundom gör sig börd och Helsman var icke något undantag från denna regel; ty medan Bet Amor var uppe hos hans SKATE fångar och, såsom han förmodade, verkstälde hans rysliga befallning, gick han sjelf .med hastiga, ojemna steg af och an i sitt arbetsrum i nedra våningen; stundom stannade han för attlyssna, och stora svettdroppar framträngde på hans panna. Det låg någonting förfärligt i den dödstystnad, som rådde 1 hela huset, ty troligen var det nu för långt lidet med miss Cheerly och Nancy, att deras röster kunnat tränga till hans öra. vHade jag kunnat förutse denna obehagliga nödvändighet, mumlade han, så skulle jag aldrig bafva åtagit mig saken, utan låtit sir John och Snape sjelfva sköta den här ruskiga affären, utan min bjelp. Men nu är min egen säkerhet i faran, tillade han, och det gifvesingen hjelp. Det är för sent nu: Hur mången har ej tänkt på samma sätt! För sent är inseglet på mången bana af brott. Kunde den-slutliga följden af vårt första steg på syndens väg straxt i början blifva osstydlig, skulle få hafva nog djerfhet att taga detta steg. Så unga,, upprepade han flera gånger, så oskyldiga. Kanske framträdde i denna stund för den brottslige mannen minnet af systrar, som varit glädjen i hans barndomshem, de milda lekkamraterna i hans. egen oskyldiga ålder här, i detta samma hus, der han nu var på väg att utföra ett så hemskt brott — kanske frams steg bilden af hans mor, varnande, bedjande, inför hans inre blick. Olyckligtvis var det blott ett ögonblickets intryck, bländande som blixten, hvilken smälter stålet, men lemnar det nästa ögonblick åter som en formlös massa, lika hård som förut. Det är nu gjordt, utropade han hastigt och drog ett djupt andetag; att ångra sig, vore lika barnsligt som gagnlöst. Han hade hört det buller, som uppkom, då Bet slog tekoppen ur handen på Nancy och föll sanslös på golfvet.