Aftonbladet – 16 augusti 1859, sida 2

han, då han är väl bekant med stället och vi deremot äro fullkomliga främlingar, så föredrar jag dock att gå ensam, emot att bedraga er. Det kan i alla fall icke vara någon stor faran, tillade han; ty jag lofvar er att jag och min vän ej skola förlora honom ur sigte. Intagen af den unge mannens heder och uppriktighet gaf mrs Watson sitt tillstånd, om ock med någon tvekan; ty hvilken samtycker väl utan oro till något som kan innebära ens en skugga af fara för hennes barn? Och således, efter det hon förmanat sonen till mera försigtighet än han hade tålamed att lyssna till, lemnade sällskapet hemmet. Jag tror ändå att: ni kanske hade rätt, sade James, under det han förde de unga männen genom byn. Jag är säker derpå, svarade Kit. Vi böra icke bedraga någon menniska, och allraminst dem som älska oss. Ett godt råd, ett sannt ord i rätta. stunden yttrade äro sällan bortkastade. Liksom fröet, som föres af vinden, taga de rot der vi minst beräknat det. Gossen tycktes uppfatta och betänka den förmaning han fått, och hans aktning för talaren vann i styrka. En rask vandring förde dem snart till den lilla koja, der miss Cheerly och Nancy med så mycken mensklighet sökt hindra egaren till Ödehus att förnya sina misshandlingar emot den stackars fånige gossen. Nej, icke här,, sade deras ledsagare; ovi skola gå litet längre bort, der häcken är lägre, der komma vi lätt in på gården. Förslaget antogs, då dess klokhet var obestridlig, emedan månen sken klart. Under några minuter smögo de tyst fram genom det tätt planterade bälte afgranar och ilex, som sträckte sig framåt stallet-och bildade på andra sidan deraf en halfeirkel, som skyddade buset för östanvinden. Här måste vi lemna dem för en stund och återvända till. kaptenen och hans ångerfulla medbrottsling. Vi:tro att det finnes få menniskor, de må vara så djupt sjunkna i brott som helst, för