Aftonbladet – 15 augusti 1859, sida 3

En småstadspublicists vedormödor.: Att dessa icke äro obetydliga kan man släta af följande pikanta uppsats i Arboga Tidning,:. I ven småstad kan mycket smått och godt passera, hvarom man i de stora städerna lefver i en lycklig okunnighet: Så kommer t: x. någon upp på tryckeriet; anhållande att få lysa upp ett par hittade galoscher; annonsen är icke skrifven; men det kan di väl göra på tryckerieti; Det är naturligt att man går annonsörehs önskan till mötes; 25 öre deponeras; annonsön skrifves; inskrifvesi annonsboken och uppsättes, ehuru. det är god tid, då ännu två dagar återstå innan tidningen bör utgifvas: Följande dagen göres en örfrågan på tryckeriet, huruvida någon anmält sig afva hittat ett par galoscher. Man underrättår om vem som lemhat antonset derom. Efter några minuter infinner sig annonsören: ,Jag vill ha igen mina pengar för annonsen, för nu så vet jag Hvem som tappat kaloschera,. — Det kan du visst få, min gosse, men annonsen: är både inskrifven och satt, och det är litet förargligt att radera i böckerna, — Jag skäll Hå mina pengar, för atlnonsed bellöfver icke komma in, — — — — — En annan gäng lemnas en annons om en förlorad smörbytta, men med uttrycklig tillsägelse, att alldeles icke införa