Aftonbladet – 15 augusti 1859, sida 2

—-— ———————VQH — 5655 HNeGSNNN Re Nånå, jag medger att Här är litet ensligt,, kade qvinnan och såg sig omkring. Jag känner det så sjelf iblands och ändå är jag vän dervid. I skolen få te i god tid, och jag skall sjelf komma och drika det med er, tillade hon, om det ej är ercemot. De båda fångarne försäkrade henne att det skulle vara en förströelse för dem. De voro alltför sannfärdiga att kalla det ett nöje. Sedan denna öfverenskommelse blifvit träffad, aflagsnade sig åter Bet. Kanske fruks tade hon att förråda det hemliga samvetsqval hon kände öfver det brott Hol åtagit sig; och hvilket blef allt plågsammare ju mera sturg den för dess utförande närmade sig Ry Jag är glad att vi nu veta örsäken till Kelfs bisblitvändenr sade Nancy, 8å snart de blifvit allena. j Hennes olyckskamrat skakade med ett tvifs lande åtbörd på bufvädet. Tror ni ej derpå? frågade sömmerska. Jag vet ejbvad jag skall tänka eller tro:v svarade den unga filckän nedslagen. — sHan är lika sannfärdig söm våra fiender äro fålska, lika ärlig som de äro listiga. En slumpvis framkastad fråga kan hafva föranledt upp: täckten af att han gifvit oss Kits näsduk. Det låg någonting tvunget i defifia qVinnas sätt, då hon yttrade sitt deltagande, Verkligt eller hyckladt, öfver den enslighet, hvartill vi äro dömda; jag kän ej låta bli att tänka på hennes beteende. Kanske ångrar hon det onda hon gjort 08s, invände hennes vän, som, alltsedan hon blifvit öfvertygad att Kit fånns i närheten, kände sitt mod förufidränsvärdt stärkt: Kanhändal : Kit får nog snart rätt på oss, fortfor den förra förtröstansfullt, ni kan inte tro hur klok och ibärdig han är.