Aftonbladet – 15 augusti 1859, sida 2

Och så oskyldiga. Äro väl de yngre och oskyldigare än det barn du bragte om lifvet? frågade Helsman betydelsefullt. Du hade inga betänkligheter, inga. dåraktiga famvelaqval då. Hvad är det som så förändrat dig? Ensaniheten: öch minhet! suckade Bet Amos minnet af det förflutna; som följer mig likt min egen skugga, står vid min bädd om aftonen, då jag går till vila, om morgonen, då jag vaknär från min afbrutna slummer, mina rysliga drömmar! Mif Bynd är alltid inför mig. 2 Du menar det straff, som väntar dig, om du icke lyder mig, sade hennes läromästare med rå känslolöshet; du kan vara viss på att verkligheten vida skall öfverträffa hvad du väntar dig y Det olyckliga verktyget för bans grymma anslag suckade djupt och stod med sammanknäppta händer undergifven framför honom. Har du slutat den der vanliga farcen af hyckleri och ånger, som inte kan narra någon annan än digsjelf? förtforhan, och är du nu färdig att verkställa mina befallningar? Ni vet att jag måste lyda er, svarade hon. Se till att du gör dettill punkt och pricka: Och min belöning ? utropade Bet; skall hi då återställa mig den bekännelse ni aftvingade mig — den bekännelse, som lägger mitt lit i edra händer? Jag lofvär dig det. Hon såg tviflande på honom. Skall jag svära derpå? tillade han med ett hånleende på sina läppar. Nej,, svarade qvinnan med förtviflans lugn Nöjet af att begå ännu ett brött kunde lätt fresta er att bryta er ed. Jag skall utföra min andel i det rysliga uppsåtet. Se till att äfven ni håller ert löfte. Med dessa ord lemnade hon rummet.