Aftonbladet – 13 augusti 1859, sida 2

händt; det var instinkt, snarare än förstånd, sbm lärde honom denna försigtighet. Nå väl, min gosse, sade Kit till sin förste skyddsling, jag förmodar att du hört allt hvad som tilldragit sig ? Ja, alltsammans. Och du ämnar väl tala om det? Nej, inte ett ord, om ni förbjuder mig det, var svaret; så dålig är jag ej. Du är en rask gosse, utropade Kit, soch jag tror dig. Han tog upp en half krona ur fickan och räckte honom den. Gossen, som var tarfligt men snyggt klädd, rätade på sig med en missnöjd min. Jag kan tro att ni vill sätta mig på profn, sade han. I hvad fall skulle jag vilja sätta dig på prof? Toge jag edra penningar för att tiga med en hemlighet, så skulle jag lika säkerttaga andras, för att förråda den. Nej! nej! Jag är icke sådan. Jag tycker om er, ehuru ni bannat mig, tillade han. Ni har dessutom räddat mig från stryk, som jag kanske hade förtjent, och jag är icke den, som glömmer sådant. Hvad heter du? James Watson.s j Nåväl, James, sade Nancys trolofvade, i det han åter stoppade myntet i fickan. Jag vill ej ännu en gång bjuda dig dessa pengar, men, jag vill gifva dig något bättre — en väns råd,: hvilket, om du följer det, en dag kan göra dig till en bra karl, Du har för mycket godt i dig, att de, som känna dig, ej skulle önska det funnes ändå mer. Hvarföre skall en hederlig, förståndig gosse föra ett sysslolöst lif och komma i tvist med hvarenda skälm han möter? Du talar om dina kamrater — gossarne vid Greenwich. Jag har lefvat länge hog der i trakten, för att veta. hurudana gynnare de äro — dåliga, högst dåliga,, tillade han. Det är inte bara mitt fel svarade James