Aftonbladet – 13 augusti 1859, sida 2

Watson, i det han rodnade djupt. Jag har ingenting annat att göra. Har du inte något handtverk? Nej. Hvarföre lär du dig ej något sådant? Jo, det är just hvad min stackars gamla mor alltid säger., utropade ynglingen, då far min är nog nykter att höra på henne, och han lofvar att, nästa gång han får ut sin pension, sätta mig i någon lära, men då den dagen kommer, är han drucken och glömmer sitt löfte ända till penningarne äro slut, och då tjenar det till intet att påminna sig hela saken vidare. Det tycktes. som ynglingens fader var en pensionerad underofficer vid flottan, hvilken, liksom mången annan af sin klass, ej kunde finna någon annan sysselsättning på landbacken än utsväfningar och oordentlighet. Hans hustru en arbetsam, huslig qvinna, bjöd deremot till, på allt sätt, att skaffa sig och sin familj utkomst genom att hyra ut rum. Kit tänkte en stund på saken. Charleton låg ej så långt från skeppsdockorna, der han, till följd af Charleys rekommendationer, fått arbeta; det låg dessutom nära den trakt, der han hoppades finna några spår af Nancy och hennes medfångar. Hans beslut blef hastigt fattadt. L Äro alla din mors rum uthyrda? frågade an. Nej, ett är ledigte, svarade ynglingen; dess hyresgäst lemnade 0ss i torsdags.. Vill du visa mig hvar I bon? James Watson önskade ingenting högre. Springande förut, ledsagade han dem till byn och pekade på en snygg bostad, utanför hvars dörr en medelålders qvinna. satt och stickade. Det låg någonting så moderligt och aktningsvärdt i hennes utseende, att den unge mannen kände sig öfyertygad att han ej kunde företaga sig något bättre än att söka sig ett hem under hennes tak. Vilkoren. voro snart uppgjorda, och det blef -så bestämdt, att han redan följande afton skulle taga sitt lilla rum I hagittniviae