Aftonbladet – 12 augusti 1859, sida 3

för att rädda dig undan den der karlens våldsamheter, och ej för att uppmuntra något vidare oskick, som jag tog dig under mitt beskydd.. Jag skall gå och säga honom, att jag är mycket ledsen åt att jag sade hur det förhöll sig, svarade orostiftaren, om ni vill gå med mig. Jag skall göra allt hvad ni önskar. Det skulle knappt vara betänksamt handladt anmärkte Charley, som ej hade den ringaste böjelse att inlåta sig och sin vän i någon strid. Det klokaste du kan företaga är att begifva dig hem så fort det låter sig göra. Låt mig få följa er öfver heden, sade gossen; sedan hjelper jag mig nog; der. har jag åtminstone tjugo kamrater, som skola bistå mig om det behöfves.n Du bor således eji London? anmärkte den unge mannen. Jag har bott der förr, svarade deras nye bekante med en suck, liksom han ej varit nöjd med ombytet, min mor bor i Greenwich nu Till trots af den varning han fått af Kit, kunde gossen icke tiga med sina anmärkningar, medan han följde dem öfver heden. Några af dem voro fintliga nog och framkallade ett leende hos hans åhörare. Den der frun tillhör Föreningen emot djurs misshandlande, sade han, då en mycket stor och fet, medelålders qvinna red förbi dem på en liten mager åsna, som med hugg och slag drefs fram af två trasiga pojkar. Ryttarinnan kallade honom en liten oförskämd slyngel. Nå, minsann, har hon icke ett hålistrumpans, tillade han och pekade på hennes ena fot, som hängde ned från sidsädeln. Det är osant!, utropade qvinnan ond. Nej, säger jag., fortfor hennes plågoande — det är ett grufligt stort hål. Hur skulle ni annars fått in foten? Vill du vara tysto, sade Kit, som med möda kunde vara allvarsam. Jag säger inte ett ord mera, svarade gossen — jag skall göra allt hvad ni vill