Aftonbladet – 12 augusti 1859, sida 2

var svaret. Hade hon, som ni förmodar, stått fast vid sitt beslut, skulle hennes sätt vara helt annorlunda. Gentlemannen har lyckats, och hon är just vred öfver hans framgång. Han måste utöfva betydligt inflytande öfver hertiginnan ? sade Harry. Det gör han. En gammal vän, säkerligen? Ja, sedan en månad tillbaka, sade Marie de Trouville leende. Men ni får ej göra mig flera frågor; jag skulle lätt komma att förråda hotel de Rohans hemligheter., De måste tillhöra hjertats välde, utropade Harold, då ni fått dem i ert förvar. Tänker. ni verkligen så?. frågade den vackra flickan och fästade en uppmärksam blick på honom. Jag har verkligen trott er om mera skarpsynthet. Det finnes få hjertats hemligheter i Frankrike; det är hufvudet som styr allt. Se ej så allvarsam uts, tillade hon, annars narrar ni mig att le, och min tant skulle kunna misstaga sig om skälet dertill. Det var först mot slutet på aftonen, då grefven underrättade de båda unga engelsmännen, att de vid sitt nästa besök egde rättighet att presentera sin landsman, som de förstodo hennes mening med dessa ord. Båda de unga männen voro synnerligen intagna af den angenäma sällskapstonen och det vackra, krigiska utseendet hos den blinde generalen från kejsareväldets tider; äfven han! tycktes hafva varit road af deras sällskap och frågade mer än en gång sin fru, om han ej ofta bört henne tala om familjen Burg. Baronessan syntes förlägen vid hans fråga och svarade undvikande. Samtalet blef afbrutet genom ankomsten af en högväxt man, omkring trettio år gammal, af ett förnämt utseende, hvilken hon presenterade som vicomt Alfred de Migniot, hennes mans systerson. Såväl Harold som Harry tyckte sig märka ett visst cyniskt uttryck i hans ansigte, då han besvarade deras helsning, och kände sig särdeles böjda att röna ovilja för bonom. Det var ett af dessa intryck, som vi alla