Aftonbladet – 11 augusti 1859, sida 3

det för oss är onödigt att forska efter. Han är en präktig, ung man, hvars grundsatser jag högaktar och kan nog blifva af gagn för den goda saken. Ni glömmer att han är anställd vid ambassaden, anmärkte madame de Courcie. Nej, det erinrar jag mig väl. Ni kan säkerligen icke vilja fresta honom att... att...n Begå en ovärdig handling, vill ni sägan, svarade spanioren, som såg att hon tvekade att fullända meningen; nej, visserligen icke. I denna verlden är det ganska få af oss som rätt kunna beräkna vigten af våra handlingar. Den tjenst jag syftar på kan han göra, utan att sjelf hafva den ringaste aning om den roll han spelar. . Politik nu igen!s sade Adelaide. Javäl, kan ni förebrå mig det? Nej; ty jag fattar den ej. Jag vet att män behöfva något dylikt lifvande intresse, på det ej deras hjerta och hufvud skola blifva tröga och likgiltiga; qvinnan deremot har nog af ömhbetens band. Och hon har rätt deri, utropade grefven, i det han steg upp för att gå. Hennes goda engelöfverger henne i samma stund hon går utom deras krets.n Harold och hans vän voro förtjusta åt presentationen för deras landsmanninna, scm de för första gången sågo denna afton i bertiginnans salong. Sedan de fått visshet om lord Charles kärlek till den älskvärda Marie de Trouville, upphörde Harry Burg att betrakta henne annorlunda än såsom en vän. ter en af hahs illusioner försvunnen. Lifvet är fullt af sådana. Under aftonens lopp nämnde den sköna, unga flickan det rykte, som spridt sig i Paris, om hennes älskares död. Det måste hafva varit en förskräcklig nyhet för alla, som kände honomv, anmärkte Harold. Jag var beredd på den, svarade hon helt lugnt, vg (Forts. följer.)