Den gamle mannen visste väl, att om. han bara kunde blifva qvitt sin gäst, skulle ingenting vara lättare än att dölja bevisen på hans delaktighet i ett brott, som fästat hela Paris uppmärksamhet. Hvad den person beträffade, som hyrt mordvapnet och förklädnaden af honom, så visste han ingenting om honom, eller någonting, som kunde leda till hans upptäckande. : Jag finner det vara min herres afsigt att förolämpa mig, sade han i det han lemnade disken och gick framåt dörren. Jag haringehting att frukta. Jag är välkänd och anv i hela qvarteret, på god fot med polisen Oc —P Han tystnade tvärt; ty då han kom till dörren blef han varse den långa, magra figuren, som grefven kallat öfverste och hvilken hade ledsagat honom till stället; han stod nu och tittade på Michael genom glasrutan på dörren. Den sednare tvekade och stod för en stund och kastade frågande och ovissa blickar först på mannen vid dörren, sedan på sin gäst. Den förre nickade och pekade på spanioren. Michael Perlet vände om till sin plats innanför disken och satte sig långt ned. Å Den person, som var så väl bekant i Paris under namn af öfversten, var en af de utmärktaste män, som någonsin varit anstälda vid franska polisen. Han hade åtnjutit stort förtroende af Ludvig den adertonde, som ltade mer på hans rapporter än sin ministers. Carl den tionde, eburu öfvertygad om hans duglighet, fästade, till sin olycka, alltför ringa vigt vid de varningar, som han tid efter annan af honöm erhöll. Första revolutionsdagen skyndade öfversten till S:t Clotd och hade företräde hos hans