I som jemväl under freden kan biträda mec manskapets undervisande och öfvande, genon inrättandet af en elitkår bland beväringsmanskapet. Dervid skulle så tillgå, att regements eller kårbefälet vid slutet af första årets exer cis utväljer sådana ynglingar, som jemte god: uppförande visa utmärktare anlag för militäryrket och frivilligt åtaga sig utvidgad tjenstgöringsskyldighet. Med dessa beväringselite: uppgöres kontrakt angående deras rättigheter joch skyldigheter. De kunna befordras till korporal, furir, sergeant, fanjunkare och slutligen af regementschefen föreslås till beväIringsofficer i armen, utan att hafva genomgåt! de för befordran till officer i allmänhet föreskrifna examina. De erhålla godtgörelse för marschoch möteskostnader, inom högre underofficersgraden, med samma belopp som utgår till motsvarande grad af regementenas underofficerare; beklädnad; arfvode, för elit med 25 riksdaler efter hvarje af de tre första årens tjenstgöring och för sista år:ts tjenstgöring 100 riksdaler, med 20 rdrs tillökning om han varit förordnad till korporal och 50 rdrs om han varit förordnad till furir. Beväringselit, som under sin tjenstgöring i krig eller fred blifvit skadad, skall dessutom för sin återstående lifstid undfå pension i likhet med manskap eller underbefäl vid regementena. — Beväringselit skall under all tjenstgöring vara underkastad öfriga skyldigheter med den öfriga krigsmakten samt derjemte vara förbunden att utom -tjensten visa sina förmän heder och aktning, allt vid ansvar enligt krigslagärne. Han skall, intilldess hans beväringspligt är ute eller den derutöfver för vapenöfningar åtagna tjensten tilländagått, gemensamt med hvarje års andra beväringsklass bevista 15 dagars möte vid det regemente eller kår han tillhör, utom hvars beväringsområde han icke må flytta, med mindre han derom hos vederbörande befäl gjort anmälan och tillika sin vistelseort uppgifver. För opålitligt och oordentligt uppförande, försummad inställelse eller otjenlighet i allmänhet kan han af regements eller kårchef skiljas från sin befattning. Antalet af de beväringseliter, som årligen skulle komma att öfver hela riket uttagas, beräknar komiten till 1205 man; således, då alla eliter skola under 4 år såsom sådana tjenstgöra, hela antalet till 4820 man. Samtliga kostnaderna för dem upptagas till 340,496 rdr 40 öre. För anskaffande af ökadt befäl och underbefäl åt flottan, till hvars försättande på krigsfot erfordras ej mindre än 868 man af nämnde grader utöfver den tillgång flottans ordinarie stat lemnar, har komitån hemställt: Att de sjökaptener och styrmän af handelsflottan samt maskinister å ångfartyg, tillhörande enskilta personer eller bolag, hvilka under krigstid äro förbundna att såsom beväring tjenstgöra å örlogsflottan, skola der blifva använda, de förre såsom befäl eller underbefäl och maskinisterna i maskinistbefattning, eller, om de dertill anses lämpliga och skickliga, såsom maskinistofficerare; samt att sjökaptener och styrmän, hvilka i nämnda egenskap å flottan användas, äfvensom till maskinistofficerare antagne ma skinistef, skola erhålla lön och dagtraktamente i likhet med deras vederlikar å flottans ordinarie stat, samt dessutom, till anskaffande af uniformspersedlar med mera, i ekiperingspenningar ett belopp, som motsvarar tre månaders lön; och att öfrige å flottan såsom sjöbeväring anställde maskinister skola erhålla sjöaflöning och månadslön, öfvermaskinisterna såsom flaggunderofficerare och undermaskinisterna såsom underofficerare af lägsta grad, såvida de icke hellre önska tjenstgöra för månadshyra, i hvilken händelse de erhålla aflöningsförmåner till lika belopp med hvad de å enskiltes ångfartyg bevisligen senast åtnjutit; samt att de med afseende å rätt till pensioner och gratialer skola åtnjuta enahanda förmåner, som äro flottans eget befäl och underbefäl i motsvarande grader tillförsäkrade. Uti fjerde punkten af den meddelade promemorian hade komiten blifvit uppmanad att undersöka , huruvida tillfälle borde beredas sådana inom beväringsåldern varande ynglingar, som frivilligt dertill anmäla sig, att på vissa tider mellan de vanliga beväringsmötena socknevis vapenöfvas; samt att, i händelse sådant befunnes ändamålsenligt, uppgifva och föreslå, ej mindre lämpliga ställen till förvarande inom de särskilta socknarne af ett mindre antal exercisgevär, än ock huru med vården af desamma skulle tillgå. Detta vigtiga ämne affärdar komiten på följande behändiga sätt: Denna fråga, åtskilliga gånger framställd i utgifna skrifter rörande vårt försvarsväsende och jemväl såsom föremål för ständernas öfverläggningar vid riksmöten bragt å bane, saknar ingalunda sin stora vigt och har derföre af komiten äfven blifvit tagen i noggrannt öfvervägande. Ehuru det icke kan förnekas, att dylika öfningar, rätt ledda och verkställda, skulle kunna underlätta beväringsmanskapets utbildande och i viss mån lifva hela nationens håg för vapentjensten, så visa sig deremot, vid blotta försöket att uppställa ett förslag till sådana öfningars ordnande, så stora svårigheter, att sakens genomförande i komitens tanke synes nära nog omöjligt. Äfven om man skulle kunna antaga, att de beväringsskyldige bland befolkningen icke skulle befinnas obenägna, att för ifrågavarande ändamål förbinda sig till socknevis skeende sammankomster, om dessa finge ega rum, när det fölle sig beqvämligast; torde det likväl med säkerhet kunna förutsättas, att blott ett högst ringa antal skulle finnas villigt att offra en del af sina arbetskrafter och sin tid för dylika ytterligare vapenöfningar, i fall dessa blefve ordnade på militäriskt sätt, efter en bestämd plan och på bestämda tider. På det att sådana öfningar icke skulle helt och hållet förfela sitt ändamål och, i stället för att medföra nytta, möjligen blifva anledning till oordningar af betänklig art, måste det likväl anses såsom en oundviklig nödvändighet att föreskrifva: det de skulle ledas af militärbefäl; att det manskap, som dervid tillstädeskomme, skulle vara underkastadt samma lydnad och skyldigheter, enligt krigslagarne, som åligga truppsamlingar; samt att det således äfven skulle vara ansvarigt för gevärspersedlarne och skyldigt att ersätta den skada, som yvållades genom vårdslöst handant ja