jag fordrar af er, sade spanioren. Följ noga hans förhållningsorder, så skall jag belöna er rikligt. Sedan han tryckt den väns hand,som gjort honom en så vigtig tjenst, gick grefven sin väg och medtog mordvapnet. Jag är ruinerad, utropade Michael Perlet, i grund ruineradl Jag blir tvungen attuppträda inför domstolen, får undergå förhör och ransakning; polisens misstänksamma ögon skola följa alla mina steg — jag blir satt under dess-uppsigt. Det blir ert eget fel, svarade den qvardröjande gästen, om den olycka ni befarar verkligen kommer att drabba er; det finnes ett sätt att undgå den. Och detta är? Genom tystnad och blind lydnad för hans excellens befallningar,, sade öfversten. God natt, tillade han med sin vanliga lugna röst. Ni vet att mitt löfte och min hotelse äro båda lika mycket att lita på. Med dessa ord-lemnade han boden. Michael Perlet kände sig ytterligt illa till mods. Han hade hittills skött sina affärer så skickligt, att den aktningsvärda delen af hans kunder ej hade den ringaste aning om det tvetydiga, men vida mer indrägtiga näringsfång han bedref med sina midnattskunder, hvilka vände sig till honom med fullt förtroende, ty hur stor den summa än var, hva: med ban frestades, kunde dock ingenting förmå honom att förråda någon, eller gifva den minsta upplysning, som kunde leda till dess upptäckande. Det tvång,hvari han nu befann sig, att göra så, ansåg han som ett hårdt slag för hans kommersiella anseende; (Forts. följer.)