Fill redaktionen af Aftonbladet. Utan föregående kännedom derom och utan min önskan har jag, som helst vill lefva ett stilla, obemärkt lif, blifvit deltagare i hufvudstadens valstrider. Att personligt obehag dermed skulle följa, insåg jag nog, men ej kunde jag ana, ätt Svenska Tidningen, första gången hon nämnde mitt namn, skulle göra det i sammanhang med oriktiga, vanställande uppgifter. Så har emellertid skett. I sin berättelse om det sammanträde, som sistlidne onsdag egde rum i Katarina församlings ordningsnämnds lokal med några valmän inom 5:te distriktet, uppger hon, att ehuru kallelsens ordalydelse kunde gifva anledning till den förmodan, att hvarje valman inom distriktet blifvit uppmanad att infinna sig, lät ordföranden, hr fabrikör Lindeström påskina att endast liberala och humana valmän blifvit hågkomna,, hvilket, om man läser mellan raderna, kan betyda att valkomitån uppträdt såsom partigängare och att jag särskilt visat så liten takt, att jag kunnat antyda att våra supponerade motståndare skulle vara inhumana. Öfver mina läppar kommo den dagen icke orden liberal eller human, derom är jag viss; men låt fakta tala: Valkomitån, anseende som sitt vigtigaste uppdrag, icke att spela segern i händerna på något visst parti, utan ätt sätta lif i valfrågan, så att icke slumpen eller intrigen skulle afgöra valet, beslöt, utan ringaste afseende på politiska åsigter, såsom det sedan gjorda profvalet också tydligen bevisar, att inbjuda och rådfråga sig med så många aktade och sjelfständiga män inom distriktet, som dess ledamöter enskilt kände. Kallelsen var således ställd till bestämda, nämngifna personer, till en preliminär öfverläggning, ocH kunde väl icke gerna tagas för en uppmaning till samtliga valmännen att infinna sig. Sådan var anledningen till och uppkomsten af mötet sistlidne onsdag. Om en eller annan, utan att vara inbjuden, det oaktadt derstädes inställde sig, tror jag dock att ingen -hade anledning att klaga öfver något ovänligt mottagande. I de få ord, med hvilka jag öppnade sammankomsten, fanns ingen -häntydning på partier, men väl framställde jag vigten af valet, då distriktet hade att utse två riksdagsmän i det blott omkring 50 man starka borgareståndet. Jag antydde vidare att grundlagen visligen icke tillstädjer att binda ombuden vid några instruktioner, och att det till följd deraf var så mycket mera nödvändigt att dertill utse endast sådana män, som äro kända för redbarhet, bildning och oberoende, så i moraliskt som ekonomiskt hänseende: Jag trodde, så yttrade jag slutligen, att vi alla önskade. att våra riksdagsmän måtte anstränga sig för en frisinnad, nationel utveckling af vårt konstitutionella statsskick; att de måtte iakttaga sparsamhet med de allmänna medlen, icke i oträngdt mål häckla regerivgen, utan tvärtom välvilligt understödja henne, då hon ärligt och redbart bemödade sig att befordra nationens andliga och materiella utveckling, men också ega mod att i sansade men allvarliga ord göra motstånd,-om så skulle behöfvas. Frågan vore nå att uppleta sådana män. Måtte vi lyckas i våra bemödanden, och måtte 5:te valdistriktet göra heder åt hufvudstadens valmän. — Dessa och snart sagdt