bekante öfversten, och skyndade att utföra det uppdrag hennes man gaf henne. Efter några ögonblick återkom hon både med bössan och lumpsamlarens hela förklädnad. Lilini grep häftigt efter vapnet; det var madame de Courcies säkerhet som han betrygade. Hvilken djefvulsk uppfinning! utropade ing under det han omsorgsfullt betraktade en. Den var icke min,, anmärkte Michael undfallande, utan — Er fars, afbröt öfversten, som hade fått likta med guillotinen för sina brott, om han lefvat ett halft år längre. Det händer inte oftå, tillade han med särdeles uttryck i rösten, att två af samma familj äro lika lyckliga. Bodens egare och hans hustru ryste båda. Ni hyrde ut detta vapen och denna drägt natten till den femtonde? sade spanioren. Jag gjorde det, ers excellens — min herre, skulle jag säga, svarade mannen, rättande sig sjelf, då han :såg grefven draga hop ögonbrynen vid den titel han gaf honom. Var det en engelsman? Det vet jag ej. Han talade med en främmande brytning och betalte som en engelsman. Vet ni hvad han hette? Nej. Hvarest han bor? Michael skakade på hufvudet med en nekande åtbörd. Jag vet hvarken hans namny hvar han bor eller ändamålet hvarföre han hyrde demp, svarade han mycket ödmjukt; men jag skulle känna igen honom ibland hundrade. Jag glömmer aldrig: ett ansigte, som jag en gång sett, tillade han. i båda herrarne samtalade hviskande en stund. Öfversten skall meddela er hvad tijenst