Aftonbladet – 10 augusti 1859, sida 2

och tidsåldrars flärd och: dårskaper voro der representerade i en mängd olika drägter och prydnader, hvilka voro hopade på hyllorna och måste förefalla åskådaren som epigrammer genom sina sällsamma kontraster. På samma hylla kunde man se en biskopsdrägt och ett exemplar af den klädnad de kinesiska bonzerna begagna. Det var kristendom och i motsats dertill: Confucii lära. Nästa afdelning innehöll en rikt broderad generalsuniform från kejsarväldet, som kanske varit med vid Jena, Wagram, eller Austerlitz, och bredvid den en hofdrägt, broderad med en nästan qvinlig dårskap och buren af någon petit maitre under den gamla regimen. Napoleon och Ludvig den fjortonde: snille och flärd, sida vid sida. På en tredje hylla låg en fruntimmersdrägt, omsorgsfullt ihopviken, hvilken, till följd af dess tyrboat väfnad, väl kunnat pryda en Marie Antoinette, eller bäras af en Du Barry eller Pompadour. Den var till en del skyddad från damm i boden genom en nunnedrägt, som låg bredd öfver den. Nöjet och fanatismen; dessa ytterligheter, som vanligen till slut förenas, En pourpoint, från Ludvig den trettondes tid, och en fantastisk mantel, öfverströdd med eldslågor, en kardinalsrock, på hvilken låg en narrmössa med sina klockor och bredvid den en rostig yxa — allt detta fanns på olika platser eller om hvartannat, medan en domares barett, en tschakot, en hofmans plymagerade hatt, tunga svärd, som det fordrades en herkulisk arm för! att svänga, och andra, som Henrik den tredjes vekliga gunstlingar buro som en leksak vid sidan, lysande teaterkostymer och kronor af förgyldt jernbleck — allt detta brokiga -kram låg kring