Aftonbladet – 10 augusti 1859, sida 2

på, kunde slippa in hvilken tid på natten som helst och förse sig med hvad förklädnad de önskade, sätta den på sig, gå, komma tillbaka, återtaga sina egna kläder och försvinna, utan att besväras af några frågor — förutsatt nemligen, att de betalade bra. Den hemliga polisen hade ofta god nytta af de hjelpmedel Michaels bod erbjöd. å Ibland fann den gamle mannen blodfläckar på de återlemnade drägterna. Som en filosof i sin väg, tvättade han lugnt af dem, innan han gick till hvila, och följande morgon sågo de åter lika snygga och rena ut som någonsin. Sådan var den person grefve Lilini fann, klädd i en nattrock af urblekt Utrechter-sammet, sittande bakom disken i sin bod, rätt under lampan, hvars sken, i det att det föll på kans kala hjessa ocn bleka drag, gaf dem ett eget spöklikt uttryck, likt ett porträtt af Rembrandt i stark belysning — mången skulle ock tyckt att han såg ut som ett lik. Den gamle mannen såg flera sekunder på sin gäst utan att tala. Troligen tog han honom först för en artist — ett misstag, som hans vida, spanska kappa, vårdslöst kastad öfver axeln, hans bredbrättade hatt och mörka skägg gjorde ursäktligt. Hvad får jag det nöjet att erbjuda, som kan vara värdt er uppmärksamhet, min herre ? sade han. Jag har några rara saker i min samling: Richelieus kardinalsbatt och mitra; den broderade drägt, i hvilken Ludvig den fjortonde dansade den ryktbara baletten i Versailles; Condes värja och Ludvig den sextondes kröningsmantel. Jag önskar få se någonting ännu ovanlisare, svarade grefven. Michael såg förvånad ut. Något sällsynt vapen ? frågade han, Spanioren nickade jakande, FR