Aftonbladet – 9 augusti 1859, sida 3

naren med en orolig blick gjorde min att borttagabuteljen. : ARS Låt den vara, Harris, sade: hans herre utan den ringaste skymt af missnöje. Det. !ugnar Mig : Harris såg tviflande..på honom. HäR Jag säger dig; att det gör det, upprepade Lilini i Hedslagen ton. Fordom kunde det varit någon fara deri, men ungdomens eld är förbi. Jag är is — bara is och behöfver lifvas af Yonnes ädla drufvor. Min -stackars herre mumlade. tjenareni..-: Skulle du väl tro det; Harris? fortfor den förre; jag stod denna dag -ansigte not ansigte med den man. jag -mest hatar.— . den, som i ungdomen missbrukade mitt förtroende; förstörde. min lycka, och dock log jag, i stället att slå honom till marken. Hvilken afskyvärd förställning! Hvilken gyckelbild af oss sjelfva kunna vi ej blifval!s Jag skulle blifva glad, ja, mycket gladno. sade den ;sistnämde personen, då vi återvända till Spanien. 7 ä Jag, här först ett arbete att utföra i Parisn; sade grefven. När detta är gjort, bort då till solens och olivernas land — der. lifvet förflyter. som en ljuf dröm — en-skön sommardag — kanske afbruten af ett störtregn, ett åsksläg, men hur härligt går ej solen ned vid dess slut!, Detta är icke ett lif för er, sir. : Rätt, gamle man, suckade talaren med annat uttryck. i rösten. Du har rätt; men hvem kan bestämma sitt eget öde? Jag var ej ämnad för nöjets . och förströelsernas lif. Jag är hvad verlden gjort mig fille. Han lutade sig tillbaka på stolen, tillslöt sina ögon och satt för nära en. timma för. sjunken i tankar: exaltationen hade upphört. Harris, som kände hans lynne, tog helt lugnt bort vinet. (Forts).