Aftonbladet – 9 augusti 1859, sida 2

I utbyte mot guld — som ni nog kan förskaffa, ty qvinnans uppfinningsgåfva är outtömlig, i hvad som rör hennes fåfänga — erbjuder jag er godt anseende, verldens aktning; Jag tillåter er att bära renhetens och ärans mask, som ett enda ord af mig vore nog att rycka af er; jag endosserar vexeln på ert ;aktade namn, och sätter den i omlopp genom min tystnad. Föreställ er bara, min nådiga baronessar, tillade han, huru orleanisterna och parvenyerna i Paris skulle håna och triumfera om de visste att den ädla madame de Courcie, hvars salonger äro slutna för dem, varit mor, innan hon blef maka. Den olyckliga qvinnan sjönk, till hälften afsvimmad, tillbaka i sin fåtölj. Och att hennes barn hvilar i en graf, som ingen dödgräfvare har gräft, ingen prest läst en bön öfver. Ack, jag är straffad., suckade baronessan, men till detta sista brott skall himlen en dag bevittna att jag är oskyldig. Mitt barn: blef stulet ifrån mig. Kapten Helsman antog en tviflande min. Jag måste göra ett slut på detta förskräckliga tillstånd, fortfor hon; lifvet är icke något lif, med ett sådant hotande öde sväfvande öfver mitt hufvud. Ni har mina bref, säger ni? Ni vet att jag har dem, madame., Och ammans bekännelse ?, I vittnens närvaro afgifven.. Och om, genom att begagna mig af min bedragne makes gifmildhet, jag lyckas förskaffa mig den summa ni fordrar, lofvar. ni då att öfverlemna papperen till mig?, Säkerligen, svarade skurken ifrigt, utan att dock hafva den ringaste afsigt att uppfylla sitt löfte. Kom tillbaka om tre dagar, och summen skall hållas i beredskap.