Aftonbladet – 8 augusti 1859, sida 3

sådana af pinsback, som blott en af det ut: valda folket kan skilja från de äkta.v . Talaren hade småningom arbetat sig in i ett verkligt raseri, han skrek att han var bestulen och fordrade att få veta hvarifrån alla penningar blifvit tagna. Nåväl, efter jag nödvändigt måste säga er det, :svarade den förhoppningsfulle sonen: oså har jag minskat arsetslönerna med sex pence för dussinet af skjortor och nio pence för underkläder och vestar, och dessutom hafva qvinnorna sjelfva fått hålla sig tråd. Den gamles ansigte återfick småningom sitt vanliga uttryck af lugn och förnöjsamhet; hans faderliga känslor lifvades då han erfor sonens slughet, som verkligen lyckats nedtrycka arbetspenningen mera, än han trodde det låta sig göra. TI sin stolthet och glädje förlät han honom nästan allt. Ah, Moses! suckade han; det är icke nog att förvärfva penningar, man skall ock lära sig att förvara dem. Men vi blifva alla klokare med åren. Jag får väl lof att öfverse med dina dårskaper för denna gång. Kom bara ihåg, tillade han med skarp röst, att arbetspenningens nedsättande går för min räkning hädanefter. Du har nog länge dragit nyttan deraf ensam, din skälm. Jag måtte väl åtminstone få min procent? anmärkte denunge mannen med en trumpen min. Ja, jav, svarade fadren med ett ljudlöst skratt; .vi skola inte tvista om procenten, Moses; har alltid sjelf kat tara den — ha alltid sjelf gjort det. kal fö