Aftonbladet – 8 augusti 1859, sida 2

tvenne försilfrade, rikligen illuminerade kan-j delabrar. : Kyrkan upplyses: af inalles, 1400 lågor, men om Jjusintensiteten -med medverkan af: den gasbelysning, som till fondens eklärering bakifrån användes, tages i beräkning, motsvarar belysningen den från 4000 ljus. g Dekoreringen, är ,anordnad af professorn Scholander,. med begagnande delvis af samma arrangement som vid konung Carl XIV:s bes grafning, efter plan af professorn Nyström. Konung Oscars staty jemte de allegoriska figurerna äro utförda:af artistenKjellberg. I För öfrigt ha blifvit om arbetsbiträdesanlitade skulptören Hoffman,.målarne Wagner och Miller, tapetseraren : Carländer, . maskinisten Forssberg, förgyllaren Svanberg, fabrikören Mineur,. gasingeniören, fabrikören Bergström; bleckslagaren ;Gännberg,. byggmästaren Alm och gipsgjutaren Barsuglia. Den inre kistan, i ihvilken konungens -stoft, hvilar, är, förfärdigad -af fabrikören Dahlbom och den: yttre af snickaren Dumrath. ; Emellertid ha. alla intagit sina platser. Likkistan är uppställd på katafålken, vid hvars fot regalierna och ordenstecknen blifvit af dem, som under processiorien burit dem, nedagda på bord, klälda med svart sammet, omkring hvilka .de kammarherrar och kam; marjunkare, .som under processionen varit. dem öljaktiga, ordnat.sig. På nedersta trappsteget. af katafalken framför riksmarskalken, som har sin plats till höger vid. det. kungliga likets hufvud, . stå, de båda rikshärolderna, Vid ikets hufvud, .på ömse sidor, stå äfven, det svenska riksbaneret, fördt, af öfverståthällaren grefve Hamilton, och serafimerördensbangret, fördt åf igenerallöjtnanten Meyer, begge till höger; saröt tillsvenster det norska riksbanåret,. fördt af generalmajoren von Gärben... På ömse sidor om liket ha konungens stora vakt, de svenska och norska :öfverstekammarherrarne, samt de vakthafvande öfverstekammarjunkarne, kabinettskammarherrarne obth adjutanterna fördelat sig. : ID. ;M. konungen. och-dröttningen haintagit -sina tröner:på hvar sin. sida af kyrkans mellanskepp: vid: grafkapellets början, samt prinsarne-och prinsessorna sina stolar, de förra: bredvid konungens, och -de senare bredvid drottningens.tron. De hos D.sM. och D. K, H. -vakthafvande officerare hafva redan före processionens ankomst uppställt sig -bakom D. M:s och D. K. H:s platser. Hela. den öf: riga processionen, som inträdt i kyrkan, har placerat sig i kyrkans främre del, samt längst bort under orgelläktaren den-kungliga;betjeningen. Corps diplomatique samt vid hofvet presenterade fruntimmer ha före processionens ankömst intagit de dem anvisade platser. iFramför altaret står erkebiskopen dr Reuterdahl, ömgifven -åf biskopen i Strengnäs, dr Annerstedt, och biskopen i Wisby, dr Anjou, alla tre klädda i biskoplig iskrud, med mössa, kåpa och krumstaf, samt af öfverhofpredikanten, mag. Nordensson och pastor primarius mag. Fallenius, kläda i korkåpor. Så snart Hi M. konungen inträdt i kyrkan har emellertid ringningen upphört, och en sorgmarsch, utförd af hofkapellet under hr Lachners anförande, begynte nu, son fortfor till dess konungen och drottningen samt D:K.H. intagit sina stolar. Sedan sorgmarschen slutat, uppstämdes tredje versen af psälmen nr 101 -O, bfsens Förste, som steg ned c., hvarefter första afdelningen af sorgmusiken började. Denna första afdelning af de utaf prof. B.E. Malmström författade örden till kantaten har följande lydelse: Chör med Solo. Fädernesland! Hur billigt du-klagar Öfver försynens oblidkliga lagar! Ack, de förgått dina lyckliga dagar Under :den milde konungens händ! Tryckt är hvart-bjerta;; den tärande sorgen Sänker sitt moln öfver konungaborgen, Breder sitt dok-kring, palatsen och torgen — — Borta han är från sitt folk ööh sitt land! Sakta sig lyfte den vingade anden, Gjorde sig lös från de:sthärtande-banden, Flög till sitt hem -i de eviga landen, Der han ej fruktar plågornas brand. Men -hans öga Från det höga Skådar med kärlek på fädernejorden, Der den milde Hildanskilde Gjorde välsignadt sitt namn öfver Norden. Recitativ, i Ja, han vår mild och varm som dagens sken, Som med sin åsyn all Baturen gläder; Hans håg var ädel och hans vilja ren: Sjelf vär? hän? visäst bland -sitt:rikes fäder. Hvar brist han ställde under lagens skygd: Han länge pröfvade förr än han dömde: Han noga mindes hvarje mensklig dygd, Hvär mensklig svaghet dock ban gernarglömde. Hvad djup af kärlek ihans-ögarbrann, Hur för. den. svages rätt hans-känsla glödde! När lagens:stränghet honom öfvervann, Hur då hans varma, rika hjerta blödde! Hur trogen blef han ej den ed han svor Att främja städs det rätta och det sanna! Och sist — hur bar han icke, lugn och stor, Martyrens krona kring sin ädla panna! : Aria. Dock sbanrär åfrån oss tagen; Trogna hbjertan, klagen, klagen! Härjad före skördens dag, Högste vårdaren af lagen Slumrar nu i sarkofågen; Progna bjertan, klagen, klagen, Menskolifvets hårda lag! Men så är han fri från plågan, Offret ryckt ur :offerlågan. Ömma Hjertan, fröjdenseder! Han har flytt från jordensqval. Till sitt fosterland tillbaka, Till sin ätt, till mor och maka Blickar han med ömhet neder re br KR Ar -— REK a