Aftonbladet – 6 augusti 1859, sida 3

trångmåljjag känt och hvilka ej nekat mig att betjena sig af ett sådant mitt anbud. Jag förmodar emellertid att propositionen omi skolans öfverlemnande till staten skall återkomma med fördubblad styrka vid föreningens nästa sammankomst. Det torde då blifva omöjligt att finna giltiga skäl emot ett sådant förslag, då det med svenska slöjdföreningen alltjemt gått baklänges, under det att skolan och hennes elever gått framåt. För tio år sedan, eller år 1848, då svenska slöjdföreningen och slöjdskolan voro på tredje året af sin tillvaro, uppgingo ledamöternas årsafgifter till 1860 rdr rmt, eller till nära 39 procent af hela inkomstsumman, 4779 rdr rmt. Stockholms stad betalade då 1800 rdr och skolans elever 661 rdr 50 öre, eller staden 37; procent och: eleverna 137?; proc. af-inkomstsumman. År 1858 uppgingo ledamöternas afgifter till endast 1175 rdr 25 öre, ell:f till icke fullt 5 proc. af inkomstsumman 23,913 rdr 2ö öre. Stockholms stads understöd utgjorde nu 5400 rnr och elevernas afgifter 2338 rdr rmt. Staden betalade således 22, proc. och eleverna 977, proc. af årets inkomst. År 1848 betalade föreningens ledamöter 2, gånger så mycket som slöjdskolans elever; år 1858 betalade eleverna mera än 2 gånger så mycket som ledamöterna. År 1848 hade föreningen intet understöd af staten; år 1858 betalte staten 127, gånger så mycket som föreningen. På sista året föll summan af föreningens ledamöters afgifter med 95;, proc. och från 7, proc, af årets inkomstsumma tillendast 49,, proc. af samma summa, Stockholm den 16 Maj 1859. Baltz. Cronstrand. Aes Tntstinn