Aftonbladet – 6 augusti 1859, sida 2

som mr Crawley, en af arbetscheferna i skeppsdockan vid Woolwich. Och är detta ert första besök i en danssal i London? frågade Kit. å Ja, livad tycker ni väll, svarade den oerfarne landt-sprätten; i det-han gaf locken vid venstra örat en extra. krökning med: fingret; jag riktigt blygs att aldrig hafva besökt någon förr. Om ni är klok, så låt det blifva ert sista; sade Nancys älskare, ty man har föga godt, att lära -på-sådana ställen, men mycket ondt. SNi och min kusin äro här, invände den unge mannen, något spetsigt. Då här hvarken var passande ställe för en förklaring, ej heller tiden tillät ätt göra en sådan, förblef Kit tyst, och Spiers: tog sin kusin under armen, ty sådan var slägtskapen mellan--honom och främlingen, hvarpå de tillsammans inträdde i salen. Det var en brokig skara, som der mötte deras blick, flickor — flera knappt mer än barn — qvinnor, utstyrda i flor och grannlåt från klädstånden; några af dem skrattade och pratade andra drucko eller koketterade med skrifvare -och lärgossår, som ansågo sig såsom män, emedan de buro oäkta guldkedjor och ringar, hade dyrbara västar och oformligt stora kråsnålar i bröstet. Här och der såg man :en välklädd person af obestämd ålder helt lugnt, snarare smyga sig fram; än gå genom trängseln, och. kasta hastiga blickar till höger och venster, liksom sökte han någon. : De, som: så tolkat deras blickar, skulle ej varit så långt från sanningen. De voro det fashionabla: lifvets roueår och förlorade söner: ; Det: är ej nu: romanförfattaren,: det är sedemålaren som tecknar en, visserligen högst bedröflig tafla af vårt sambhällslif. Kit blef snart varse föremålet för sina efter