Aftonbladet – 6 augusti 1859, sida 2

ker vårt samtal. Er vän har sagt mig att Nancy lemnat sitt hem? ; Ja, det är sannt, svarade den unge mannen, hon följde med ett ungt fruntimmer, som under någon falsk förevändning blifvit lockad att kasta sig i händerna på sina fender.n Flickan såg allvarsamt på honom. Ni tror det? sade hon. Jag vill våga mitt lif derpå, svarade Kit, Ni glömmer att jag känt henne under flera år; att jag sett henne utsatt för pröfningar och frestelser, som endast fattigdomen kan erfara, och som hon dock alltid burit med värdighet och tålamod. Tro icke. det är min mening att göra er några förebråelser,, tillade han, men det tvifvel ni yttrat rörande Nancys uppförande har både smärtat och förvånat mig. Shadrac har således bedragit mig, mumlade Susanna. : Hvad kan han veta om henne? Jag vill säga er allt, fortfor den förra. Jag Htorvände från Greenwich med honom för några dagar sedan, då vi mötte Nancy och en sorgklädd flicka, som tycktes vara vid hefines ålder. De åkte båda i en vacker, öppen vagn, hvilken kördes af en man, som efter allt utseende var en förpaktare.n Talade ni henne: till, Susanna? frågade lön unge mannen lifligt intresserad. Jag blygdes att göra det, svarade hon, och som mitt flor var nere kände hon icke gen mig. : Min... min följeslagare försäkrade nig. att hon — men jag vill ej uppväcka er rede emot honomps; tillade hon, genom att ipprepa de osanningar han berättade mig; let skulle endast förorsaka en tvist er emelan och hans hämd skulle drabba mig. Så sel, så--fallen jag är, kan jag dock tacka 3ud att Nancy ännu är värd en hederlig måns särlek. (Forts.)