Ännu några ord om professor Boströms statslära. Svenska Tidningen har i tvenne serier a artiklar redogjort för den märkliga skritt, hvars anmälan i Aftonbladet synes ha frari kallat en så häftig obelåtenhet ej mindre : det konservativa lägret än inom författarens filosofiska skola. Den förra af dessa artikel: serier (Svenska Tidningen n:is 156, 158, 159) utgör egentligen endast ett referat af författarens--grundåsigter;ett-referat; der-likväl-tex: ten blifvit vanställd. (Jemför yttrandet om adeln n:r: 159, 4;e sidan, 1:a spalten. med 202 i hr B—s bok.) Uti inledningen lemnas professor Boström icke allenast vitsordet att vara en stor tänkare och vetenskapsman samt att denna vetenskap (den filosofiska) vidvåra båda universiteter genom honom fått en helt ny lyftnings, utan ock att studierna vid desamma i allmänhet sålunda fått ett inre organiskt sammanhang, en lefvande enhet, som endast der, hvärest denna vetenskapernas vetenskap rätt odlas och blomstrar, kan vinnas. Så följer efter några ord om de vetenskapliga sanningarnes populariserande och en anmärkning omatt saknaden af en propedevtik hindrar personer utom universitetet att i allmänhet fullkomligt fatta och sätta sig in i den verldsåsigt och de grunder, hvaruppå de i boken uttalade satserna stödja sig — det egentliga referatet, en framställning af författarens åsigter om staten, monarken, representation i allmänhet ock ståndsrepresentation isynnerhet 0. 8 Vv. Härmed vilja vi nu ej sysselsätta oss, då det hufvudsakligaste häraf. dels redan är apptaget i Aftonbladets anmälan af skriften, dels ock här längre fram kommer under skärskådande, då vi gå att yttra oss: om den -andra7artikelserien. Men innan-vi öfvergå till denna, torde det vara af intresse för Aftonbladets läsare att förnimma det i flera hänseenden märkliga och intressanta omdöme, som vår konservative medbroder (Svenska Tidningen n:r 161) sjelf om boken fäller, efter att för densamma hafva redogjort. Efter åtskilligt tal om. det myckna ropet, och om det företräde i soliditet som ifrågavarande statslära eger framför Jerichosmurar, samt det med blygsam sjelfkänsla uttalade tillkännagifvandet, att-vår afsigt var att visa, att dock icke hela svetiska pressen tillhörde den ofilosofiska illiterataklassen, som icke bär aktning för abstraktionens tysta (2) af verldsbullret oberoende arbeten, — ingår Svenska Tidningen i en kritik, hvars hufvudsakliga momenter äro följande: Anmärkaren anser till en början satsen om embetsmännens : utesluande icke blifva praktisktnyttig på andra tällenän der bildningen är så allmänneligen itbredd; attan kan vara embetsmäntien föritan.Vidare finner han någon ensidighet råda förnekandet ef de individuella -representanernas behof. af: allmännare och fördeP af-hösre bildning samt vågar tig till och med i inledning Häraf fram med den djerfva. förnodany att städernas: husegares: representionsätt icke torde vara så förkastlig: Stundom ynas Öss,, heter det. längre fram, :förattarens tankar motstridiga, och försatt vara ätt uppriktiga, någon gång actomodera sig, åsom det heter, till våra faktiska representaionsformer. ? Derpå visas buru författaren ur rent naionel synpunkt förkastar engelska öfverhuset, nen detta med skäl; som äfven (och i vida lögre grad) skulle: vara: gällande för svenska deln. Och efter att ba. citerat professor