Boströms läror om adeln såsom politisk institution, tillägger Svenska. Tidningen: Att det närvarande eller det framtida Europa finner sig med dennå lärobygnad belåtet, måste vi betvifla, Slutligen förklarar anmärkaren rent ut med anledning af de af hr Boström ofta begagnade kraftuttryck, såsom t. ex att det skulle vara ett beskymfande af monarken att kalla våra statsråd för konungens rådgifvare, en nedrighet att klandra ministrarne, och en skam för en medlem af representationen att säga sig tillhöra. oppositionen — att ban ej kan se någon bestämd fördel uti att använda kraftuttryck, som äro absurdav, för att nyttja akademiska talesätt. Man. finner :af dessa anmärkningar från vår värde medbroders sida emot det Boströtnska systemet, huru detta system i vissa. delar befunnits något för hårdsmält äfven för konservativa magar, ehuru visserligen är att förmoda, att dessa i öfrigt komma att intagas af tacksamhet för författarens bemödanden att bearbeta denvetenskapliga statsläran., Eget är det emellertid att se, huru berörde an: märkningar, fastän omsorgsfullt inlagda i prunkande loford och nätt garnerade med små hätska utfall emot föregående recensenter, likväl fört Svenska Tidningen ända derhän att finna tankestridighet. hos. den store tänkaren, och-hans: uttryck absurda, Vi instämma föröfrigt till alla delar i dessa Svenska Tidningens fullt behöriga och på. goda argumenter stödda anmärkningar, och hade blott önskat, att de utsträckts äfven till föremål af en ännu mera omfattande vigt, såsom. t; ex. författarens uppfattning afs monarkens funktioner, samt dei boken förekommande teorier om eganderätten, enligt hvilka låndtmannaståndet ej uteslutande eger hyad det kallar sin egendom, emedan presteståndet och kommunen äfven deruti bafva sin andel, samt att yrkanlet på skattejemkning derföre lätt kan blifva detsamma som. ett försök att komma åt andras egendom för intet. Intressant hade det ifven varit att erfara Svenska Tidningens tankar om satser: sådana som: den, att adelns representanter. måtte utgöras af capita famiiarum, eller ättemännen, emedan de äfven na att bevaka slägträttigheter: och emedan de ndast med detta vilkor motsvara sin adliga bestämmelse och karakter. Då Svenska Tidninsen om professor Boströms arbete yttrar, att let innehåller flera egenheter, dem vi anse vara utväxter på hans system, som vi gerna kulle se varit bortan, frukta vi, att detta valfva urskuldande näppeligen kommer att ;odkännas af författaren och hans skola, hvila med fullt skäl — vi erkänna det villigt — ära påstå, att dessa s.k. egenheter ingalunda itgöra några utväxter, utan med alla sina ibrer sammanhänga med de grundprinciper, vilka äro att betrakta såsom denna statsläas rot och kärna. (Forts.)