Aftonbladet – 5 augusti 1859, sida 2

sOmöjligt svarade den förre; läkaren vägrade mig tillträde i hans rum. Hans. excellens är den ende som varit inne, och det blott för några minuter. Den minsta rörelse kan hafva de olyckligaste följder Det finns då något hopp? utropade. den unge mannen. Kulan är uttagen, sade sekreteraren. Och om ej inflammation infinner sig, är det en möjlighet att han kan räddas. Derpå beror allt. Nu inkom polismästaren 1 rummet der de voro; han hade kommit, för att sjelf göra efterforskningar i denna affär. Det var Gisquet; hvars memoirer säkerligen äro många af våra läsare väl bekanta. Den skicklige embetsmannen syntes blifva högst missnöjd då han fick. höra,att äfven om han slutligen kunde frälsas, skulle många dagar förgå, innan lord Charles skulle blifva i stånd att tala. Hvilken harm, mumlade han. Om jag endast bade den ringaste ledning! Jag tror,, sade Harold, vattjag kan gifva er den enda möjliga till denna bedröfliga nidingsbragd. Och han berättade händelsen sedan föregående natt samt försummade ej att äfven nämna diamantringen, som. den skjutne hade sett på bofvens hand på Place du-Carrousel Utan tvifvel en . handling at personlig hämd, anmärkte polismästaren, då Hän slu tat; och följaktligen blir det vida svårare att upptäcka förbrytarenar Jag kände mig först böjd att misstänka, det anfallet var riktadt emot min vän mr Burg; yttrade Harold; men jag bar nu på ett sorgligt sätt blifvit öfvertygad om mitt misstag. sOch hvarföre emot honom ? frågade monsieur Gisquet.