Aftonbladet – 5 augusti 1859, sida 2

besvarade alla frågor rörande detta ställe med en säkerhet, som förvånade Will; och dock hade han i. trettio år varit. borta ifrån England. Hvilket minne ni måste hafva, sade Will med bältet. Fördöme mig om jag mins hälften så mycket. Vi glömma sällan bort vår ungdomp, svarade den gamle mannen. Men tänker ni då aldrig komma hem igen ? frågade Tom. Inte så länge jag orkar tjena, svarade Harris. Jag har nu just ingenting att göra, men snart skall jag ut på resor igen., Med en engelsk herre ? Nej, en spansk . grefve, som gjort långa resor; han känner noga till hela den här verlden; och en stor del af den nästa med, om ryktet säger sanning. Han talar engelska lika väl — ja, bättre än jag Han menade grefve Lilini. Då William Franklin så fritt begärt och erhållit upplysningar af sin nya bekanta, kunde han naturligtvis ej neka attisin ordning gifva honom nyheter från hembygden. Många af de personer, hvarefter han frågat, voro döda. Småningom ledde han samtalet fill familjen vid herrgården, och fick af den okonstlade mannen en berättelse om Richard Burgs död, och Harrys tillträde till godset. En sak syntes högeligen intressera honom, mr Brandon Burgs anspråk på förmögenheten. Er herre kan väl aldrig vara en sådan narr, att han lemnar den ifrån sig ? sade han. Williarn kunde inte säga någonting om den saken; och ej heller visste han huru lagen skulle dömma. En sak var han viss på, att hans unga herre var en af de ädlaste menniskor i verlden, och rik eller fattig, skulle det alltid varahans glädje att få tjena honom.f7 Här afstannade samtalet, och några dagar