Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 3

(Insändt.) Om aktieteokningen för jernväg emellan Stockholm ooh Upsala. Sedan det, genom annonser i tidningarne, är kunnigt att aktieteckningslistor för byggande af enjernväg emellan Stockholm och Upsala öster om Sigtunafjärden finnas, såväl uti några boklådor som på några andra ställen, för en hvar tillgängliga, samt dessutom flera listor lära vara utlemnade till enskilta personer inom : hufvudstaden; så är att förmoda, det aktieteckningen af hufvudstadens invånare skyndsamligen bör kunna verkställas. Men då insändaren, till sin stora förundran, funnit, det hufvudstädens tidningar ej med något synnerligt intresse tagit saken om hånd och densamma förordat, och då frågan om erhållande af en jernväg norr ut från hufvudstaden för densamma otvifvelaktigt är af högsta vigt, samt insändaren förnummit, det några invändningar, eget nog, af en och annan Stockholmsbo blifvit uttalade mot denna jernväg; så vill insändaren fästa allmänhetens uppmärksamhet på en del af de allmänna fördelar, som blefve en följd af jernvägen norr ut från hufvudstaden. Då en stad väl egentligen kän sägas existera till följd af den myckenhet varor, som derstädes omsättas eller konsummeras, så måste äfven första vilkoret vara att stadens läge är sådant, att folk och varor med lätthet kunna ditföras från andra orter; saknas detta, så kan stadens utveckling ej fortgå, utan ett tvinande tillstånd måste uppstå; att så är förhållandet synes lätt, då man finner, det städer, belägna, vid hafvets kuster eller vid segelbara floder, i allmänhet utveckla ett lif och en rörelse, som saknas vid dem, som inuti ett land äro belägna. Ju mera en stad genom landseller sjökommunikationer kan :komma i beröring med aflägsnare belägna orter, desto större måste rörelsen blifva derstädes; svårligen lärer det finnas någon Stockholmsbo som nu skulle önska, det alla ångbåtar upphörde att gå på hufvudstaden, eller att landsvägarne blefve förstörda; — och dock har det varit en tid, då inga landsvägar funnos, utan man äåtnöjde sig med att landtmannen på klöfsadel införde sina yaror till torget, samt en ej så alldeles aflägsen tid; då Stockholmsboerna -ej ansågo det tänkbart att vid hufvudstadens hamn se den ångbätsflotta, som nu, med sina rika laddningar af varor och folk, från alla då lar afriket dit dagligen anländer. Skulle någon för 30 år sedan sagt en af Stockholms herrar handlande, att den tid snart skulle komma, då hufvudstaden dagligen skulle besökas af tusendetals främlingar, så hade han sannolikt endast medlidsamt blickat ned på den förmätne; — och dock se vi nu att detta otroliga förhållande inträffat. Men månne detta vore möj