Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 3

(Insändt.) En fråga, som icke kan falla och icke bör eller får falla, är frågan om Stockholms gators begjutning med vatten under torra sommardagar. Den nu länge ihållande torra väderleken, förenad med -blåst, torde hafva öfvertygat en hvar om den absoluta nödvändigheten, icke blott för trefnad utan för helsa och välfärd, af denna, i nästan alla andra större och äfven många mindre städer, alldagliga åtgärd. Insändaren vill icke nu söka utreda huru åtgärden lämpligast skall bringas till verkställighet, hvem skyldigheten att den verkställa eller bekosta rättast skall åläggas, m. m. Han önskar blott att få frågan under diskussion och nödvändigheten konstaterad, hvarvid torde tagas i betraktande ett faktum, som icke lärer kunna bestridas, att icke få af här gängse ögonsjukdomar sannolikt, ja med visshet, kunna tillskrifvas den mängd stoft, damm, sand, syror och orenlighet, hvaraf ögonen till en oerhörd grad besväras vid minsta promenad kring Stockholms gator. Att respirationsorganerna ej eller må väl deraf; behöfver väl ej bevisas. Insändaren tager sig friheten rekommendera ämnet till en början till öfverståthållareembetets, herrar läkares och tidningspressens allvarliga behandling: Att äfven här, åtminstone någon gång,trägen vinner, derpå blef slutligen den sega Jakobsskorsfen ett exempel. Han var, han ock, en stötesten för ögat, ehuru af mindre farlig beskaffenhet.