Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 3

Mörda! utropode de båda vännerna med osökt öfverraskning. Det är icke möjligt! Jo, fullkomligt säkert, lita på det. : Och deras nya bekanta redogjorde; för hvad han sett. Ettmord, nästan inom kungliga slottets gebit! utropade Harold Tracy. Jag kan knappt anse det vara möjligt. Karlen tänkte endast skrämma oss att gifva sig penningar. Mannen var hvarken tiggare eller tjuf, sade attachåen allvarsamt, som ni äfven kunnat öfvertyga er om, i händelse ni sökt taga honom, hvilket jag fann något oklokt, då han utan tvifvel hade några medbrottslingar till hands, färdiga att skynda honom till hjelp. Ett sådant der anfall är högst ovanligt, tillade han tankfull, och bör lära er båda två att vara på er vakt. Lära oss att vara på vår vakt! upprepade Harry. Huru, ni kan väl icke tro attdetvar ett personligt anfall emot någondera af oss?, Harold förblef tyst: han hade icke glömt deras äfventyr i Haymarket. Det var ej min vagn som utmärktes, svarade lorden. Det var blott en händelse som gjorde att jag åkte här. Jag skall söka polismästaren 1 morgon bittida. Låt mig öfvertala eder, tillade han, att vara försigtiga, ty jag är ganska säker att, ehuru kort tid ni varit i Paris, så hafven I redan förvärfvat er en fiende: Jag betraktade bofvens hand, då han böll ned vagnsfönstret; den var hvit och fin; en juvel af temmeligt värde gnistrade derpå,, Den unge ädlingen gick fram till bordet, der ett par förträfliga pistoler lågo — en gåfva af sir Mordaänt Tracy, vid afskedet till sin brorson; ban tog upp dem och började omsorgsfullt granska dem. Jag skall, med er tillåtelse, låna dessan, sade han; min betjent skall bära dem tillbaka i morgon . bittida.,