Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 3

De, som om natten gå på Paris gator, blifva så vana att se dessa samlare och småtjufvar — ty de äro båda delarna, allt som tillfälle yppar sig — att de upphöra att fästa någon uppmärksamhet vid dem. I misstagen er, mina herrår,, svarade attachen allvarsamt; Jag är på hemvägen; mitt äfventyr är redan slutadt. Hans vänner hoppades det varit angenämt Om ni anse det angenämt att vara på väg att blifva skjuten, svarade han. En duell? a Nej. , Hvad, du kan väl icke mena att ett försök blifvit gjort att mörda dig? anmärkte en af sällskapet, som var någorlunda nykter. Jag kan kcappt kalla det-så,, svarade lorden, ty jag tror icke att anfallet var rigtadtemot mig, men emot en af de vänner, ihvilkas vagn jag åkte från balen. Utan vidare tvekan berättade han hela tilldragelsen. Du borde hafva tagit fast bofven; sedan du slog omkull honom,, sade en af de unga männen. Hvartill skulle det hafva gagnat, frågade ädlingen, då jag säkerligen lätt kan få rätt på honom i morgon? Ehuru han talade frans ska oklanderligt,, tillade han, är jag öfvertygad af hans uttal, att hanvar engelsman. Dessutom har jag ett annat medel att känna igen honom. Lumpsamlaren studsade. Han bar en juvelsring af värde på högra handen, fortfor den förre, och om jag icke bedrar mig, skall han för många dagar bära märke efter det slag jag gaf honom. : Polismästaren skall låta visitera -hvartenda hotell i Paris, till dess han finner honom. (Forts, följer.)