Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 3

hans steg voro bevakade eller icke. Med undantag af en stadssergeant och en ensam chiffonier, som vid skenet af en handlykta fullföljde sitt motbjudande arbete, syntes ej en lefvande varelse på gatan. Godt, tänkte gentlemannen i det han bättre.svepte kappan omkring sig, för att dölja sin guldbroderade uniform; man -har således ej följt oss på spåren. Hade han sett den snabba, genomträngande blick: lumpsamlaren :kastade efter honom, skulle han måhända kommit på andra tankar. Han gick långsamt framåt, och mannen, hvilken som det tycktes hade tillräckligt genomsökt sophögen utanför hötellet, med sin krok, börjåde åter sin marsch åt samma håll, icke nära nog för att väcka misstankar att han förföljde honom, men dock tillräckligt att behålla -honom i sigte. Vid hörnet af Rue Royale mötte Cen unge ädlingen en skara unga män af sina bekanta, hvilka till fots återvände från Tuilerierna och som ville öfvertala honom att sluta aftonen, eller rättare sagdt morgonen i deras sällskap. Bjudningen afslogs dock. Ah! ett äfventyr, utropade en. Nå så berätta, du sjelfviska varelse.n Och mycket skämt, vanligt för deras rang och ålder, följde nu. Nära, intill stället der de samtalande stodo, låg en annan sådan sophög, hvari lumpsamlare söka sitt usla uppehälle genom att leta rätt på och gömma l sin korg ben, pappersbitar, glasbitar, trasor, metaller och allt möjligt skräp som försynen täckes skicka i deras väg, Till denna hög närmade sig mannen, hvilken ej ett ögonblick förlorat den unga enelsmannen ur sigte, och började genomleta len på det ifrigaste samt Kasta öfver sin axel alla sådana effekter som han fann värda sin uppmärksamhet,