Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 2

stund under tystnad. Hans följeslagare såg ej rätt nöjd ut öfver anmärkningen. Men det ligger dock någonting simpelt och lågt i alltsammans, fortfor talaren; och ganska olika mina föreställningar om den fina belefvenheten: vid franska hofvet. Se huru männerna tränga sg fram bland damerna; huru de senares uppmärksamhet ständigt är fästad vid deras toilett, som flertalet af. dem synbarligen säro ovana vid.Med åsidosättande af alla legitimistiska sympatier, kan jag så väl föreställa mig att vår lilla aristokratiska hertiginna i Faubourg S:t Germain skall undvika en sådan här folksamling. Jag tycker verkligen, att af de båda, så föredrar jag bennes lugna salong, med sina fyratio, femtio gäster, inföll Harry. Hennes mottagningar likna ett fint kabinettsstycke af en utaf holländska eller flammändska skolans odödliga mästare, medan en bal i Tuilerierna är som en prålande teaterscen, der bladguld och paljetter utan hejd blifvit slösade. Lord Charles Murray, som blifvit dem varse, trängde sig med någon svårighet fram till de samtalande. Han såg mycket upphettad ut. Har ni dansat?, frågade Harold. Dansat! upprepade lorden med komisk förtviflan. Ni måste antingen vara obeskrifligt naiv, min bästa sir, eller också fördömdt satirisk, då ni kan göra en sådan fråga. Inga andra än natinalgardister. fruar till deputerade eller damer af den hebreiska trosbekännelsen, hvilkas männer hafva mycket att säga på börsen, tänka nu för tiden på att dansa i Tuilerierna. Dansas det aldrig vidhofvet? frågade arTy. Kallar ni det här ett hof? frågade attachåen — som ingalunda besvärade sig med att dölja sina sympatier för den landsflyktiga