Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 2

Betjeningen är åtminstone städad, väl ordnad och talriks, tillade Harry, vid åsynen af en otalig skara hoflakejer i lysande livreer, nvilka syvt ttröttliga i att betjena gästerna: BRoliexch d Charles. Pe bi sera betraktade honom både. med häp! :h misstroende. , Verklig sanning, sade attacheen, ch en som är väl bekant i Paris. Förlusten a! silfver vid de tre eller fyra baler Ludvig Filip gaf straxt efter sin upphöjelse — jag måste väl kalla det så — var så ansenlig, att ban alltsedan haft sina bord bevakade och betjenade af polisagenter i livre. Slugt uttänkt, eller huru? Niser förvånade ut. Hafven I aldrig hört hertiginnan de Grammonts sinnrika svar, då hon blef ombedd att komma till hofvet? Nej, aldrig; svarade Harold. Ja, hur skulle ni kunnat det, fortfor attacheen, då ni, som ni sagt, alltid lefyat på landet. Hon lät svara att hon undvek gå-dana besök der det befanns nödvändigt att visitera gästerna vid afresan. Af-allt detta kunna vi finna, sade Harry, att Ludvig Filip är — En kung utan hof. Han har lurat sig till Frankrikes krona, men vågar icke bära den. Har var mycket lyckligare och oändligt mera akningsvärd som hertig af Orleans. Skulle hans dynasti bibehålla sig — hvilket jag betviflar — så skall kanhända-hans sonson våga vara en verklig kung. Den. nuvarande mannen bar blott tronen i sitt förvar, ty svårligen kan man sägasatt den är hans. Han är ju nk, eller huru? frågade Harold. Som Creesusx, svarade hans nya vän. Han har en stor andel i den milliard som t.ilerkändes emigranterna vid restaurationen. Arf